Text och bild: Åke Steinwall
Blodbanker för hundar har funnits i många år men när katter har behövt blodtransfusioner har svenska veterinärer fått improvisera med att kalla in personalens egna katter. Sedan drygt ett år tillbaka finns det dock en blodbank på Blå Stjärnan i Göteborg. Blå Stjärnan började bygga upp sin blodbank för drygt ett år sedan. Målet från början var att knyta upp 20 katter som regelbundna blodgivare. Dessa katter kan sedan kallas in tre till fyra gånger per år. Att de inte kallas in oftare beror inte på att katterna inte skulle klara att lämna blod oftare utan på att de måste sövas vid varje blodgivning. Blodgivning är betydligt mer påfrestande för en katt än för en hund som kan lämna blod i vaket tillstånd. Ellen Lundquister-Udd är djursjukvårdare på Blå Stjärnan i Göteborg och arbetar normalt som operationssköterska. Tillsammans med djurvårdaren Maria Jäger och veterinären Bert-Jan Reezigt ansvarar hon för Blå Stjärnans kattblodbank. Bert-Jan har studerat blodgivning och intensivvård i USA och var med om att starta Sveriges första blodbank för hundar i Helsingborg. Nu har han gjort detsamma för katter i Göteborg. – Än så länge är inte arbetet så omfattande. Det blir kanske i snitt en eftermiddag i veckan som vi ägnar åt blodbanken. Ambitionen är att vi ska ha två påsar kattblod i lager. Det brukar räcka en månad, konstaterar Ellen medan hon visar mig in i det behandlingsrum där katten Gustaf för första gången snart ska få bidra med lite av sitt blod till blodbanken. En månad är också gränsen för hur länge en påse kattblod kan sparas. Varje månad tappas två katter på blod men utöver blodbanken finns det också en lista på katter som kan ringas in för blodgivning vid akuta behov. Vid en blodgivning tappas katten på en halv deciliter blod. Dessutom tillsätts lite näringslösning och medel som ska hindra blodet från att koagulera så totalt innehåller en blodpåse cirka 60 milliliter. – Vi har ett antal screenade katter som vi tar in med fyra veckors mellanrum för blodgivning. Gustaf som ska ge blod idag lämnades in av sin ägare i morse och kommer att hämtas i eftermiddag. När han kom in fick han en kanyl i benet för att få dropp som ersätter den vätska kroppen förlorar vid blodtappningen. Vi har också tagit ett blodprov för att kolla blodgruppen och att Gustaf är frisk och inte själv har blodbrist, är uttorkad eller har några andra problem, förklarar Ellen. Så kommer en annan djurvårdare, Carolina Lejonskog, in med Gustaf i famnen. Han är en stor huskatt, väger sex kilo, vilket innebär att han uppfyller viktkravet på fem kilo. Lättare katter kan inte lika lätt avvara den mängd blod som tappas. Gustaf placeras på operationsbordet och får sövningsmedlet i samma kanyl som han fått dropp igenom. På bara någon minut sover Gustaf men Ellen bevakar hur djup sömnen är och har möjlighet att fylla på med mer sömnmedel om det skulle behövas. Veterinären Bert-Jan Reezigt gör ett snitt i halsvenen och placerar en nål på en stor spruta som i sin tur är ansluten till en blodpåse. Bert-Jan håller nålen still i venen så att tappningen flyter och Carolina ser till att blodet pumpas ner i påsen. – Man känner när nålen sitter rätt i kärlet och så syns det ju när blodet börjar komma upp i sprutan. Det kommer med en rasande fart så det kommer att gå fort att få ihop en halv deciliter. Men det är lite tyngre för Carolina att dra upp blodet från sprutan till påsen, förklarar Bert-Jan. När vi tappar blod på katter används fortfarande ett semislutet system. Det är visserligen sterilt men ger en något kortare hållbarhet. För hund används samma helslutna system som hos människa vilket tillsammans med andra tillsatser ökar hållbarheten på hundblod. Efterfrågan på hundblod är fortfarande större än på kattblod men det blir alltfler kattägare som är beredda att bekosta avancerad vård för sina katter. Bert-Jan tillägger att man tappat blod från tusentals katter världen runt under de senaste året. Bara en av de katterna dog i hjärtsvikt efter tappningen men ändå tycker Bert-Jan att det är viktigt att kontrollera hjärtats kondition hos en påtänkt blodgivarkatt. – När någon anmäler sin katt till blodgivning kollar vi att katten är helt frisk och den bör också ha ett lugnt temperament. En katt vi screenade var alldeles för aggressiv för att bli blodgivare, tillägger Bert-Jan. Innan Gustaf vaknar ska Ellen, efter ägarnas önskemål, ta bort eventuell tandsten och ID-märka katten. Han ska också hinna vila några timmar på sjukhuset innan han blir hämtad av sin matte Annika Söderlund. Som ett litet tack kommer Gustaf att få med sig en säck kattmat. Dessutom får blodgivarkatterna en årlig vaccination och hälsoundersökning gratis.
FÖR FÅ B-GIVARE Tack vare en artikel i Göteborgs-Posten strax efter att blodbanken startats anmälde en hel del kattägare sina katter som blodgivare. Men klinikens behov är inte fyllt och man har varit tvungen att annonsera efter blodgivarkatter med den ovanligare blodgruppen B. Den blodgruppen är dock något vanligare hos brittiskt korthår och devon rex. Bland annat har blodgivarkatter efterlysts via Brittbladet, klubbtidning för ägare till brittiska korthårskatter som oftare har blodgruppen B. – Tyvärr har vi bara en B-givare och den katten kan vi ju bara kalla in när någon katt som behandlas på kliniken behöver B-blod. Så tills vidare har vi bara A-blod lagrat i blodbanken, konstaterar Ellen. – Katter har normalt blodgrupp A eller B men ett fåtal katter har blodgruppen AB. Min egen ragdoll Benji är AB och kan inte vara med i blodgivargruppen eftersom han kan bara ta emot eller ge till andra katter med samma ovanliga blodgrupp. Ellen tillägger att det finns en möjlighet att ge medlet Oxyglobin som är ett slags syntetiskt blod som kan ges till både hund och katt. Men det är bara en nödlösning om det inte finns rätt slags blod att tillgå. Av praktiska skäl bör blodgivarkatter bo inom pendlingsavstånd från Göteborg. Dels bör resan för regelbundna blodgivarkatter inte vara för lång, dels bör kattägarna vara beredda på att komma in med sin katt med kort varsel om det uppstår ett akut behov av blod. BLODBRIST OCH RÅTTGIFT – Oftast har den katt som behöver blod akut haft anemi, eller blodbrist, en längre tid utan att kattägaren märkt det. Visst händer det att katter som skadats i trafiken eller på andra sätt behöver blod men anemi är vanligare. Först när katten är riktigt dålig kommer de in med den, berättar Ellen. Anemi kan orsakas av förgiftningar, till exempel genom att katten fått i sig råttgift som orsakar inre blödningar. Blodbrist kan också uppstå på grund av autoimmuna sjukdomar som förstör de röda blodkropparna. Sådana sjukdomar kan triggas av infektioner, ett sådant exempel är hemobartonella som överförs av myggor. Även benmärgs- och leversjukdomar kan försvaga produktionen av röda blodkroppar. – Vi har just nu en siames inneliggande med en allvarlig leversjukdom och blodbrist till följd av den. Det kan hända att den katten måste få en blodtransfusion, berättar Bert-Jan. – Tyvärr är det nog många katt-ägare som inte förstår att katten ätit råttgift förrän den är död. Katten kan vara riktigt dålig innan det syns på den. I vissa fall kan det börja blöda ur ögonen på en förgiftad katt men det händer inte alltid, säger Ellen. Råttgift bryter ner blodets koagulationsförmåga så när en förgiftad katt ska behandlas får den inte bara nytt blod utan också K-vitamin som hjälper koagulationen att fungera igen. Numera är det dock inte så vanligt att katter får i sig råttgift. På Blå Stjärnan får man inte in mer än en eller två sådana fall per år. – Men när vi får in en råttgiftsförgiftad katt som blöder överallt kan vi ”stänga av kranen” ganska snabbt genom att ge katten helblod som innehåller de proteiner katten behöver för att blodet ska kunna koagulera igen, förklarar Bert-Jan. BLODBANK SPAR TID Hittills har allt blod i Blå Stjärnans blodbank använts till de egna patienternas behov. Men om kliniken får en förfrågan är det tänkbart att blodpåsar kan säljas till andra kliniker. Andra större svenska djursjukhus genomför också akuta blodtransfusioner på katt men har inga egna blodbanker. Fördelen med en blodbank är att man sparar tid. Om inget blod finns tillgängligt när en behövande katt kommer in måste man hitta en lämplig givare vars ägare har tid att komma in med sin katt. Sedan måste givarkatten undersökas och blodet testas. Det kan ta flera timmar innan transfusionen kan genomföras, förklarar Bert-Jan Reezigt. Tack vare blodbanken kan fler katter få blod när de behöver. Före blodbankens tillkomst förekom det att katter avled för att inte det var möjligt att få fram blod i tid. Till skillnad från vid blodtappning på hundar delas inte kattblod upp i blodplasma och blodkroppar. Katter måste ha helblod vid en transfusion. Det bör också vara så färskt blod som möjligt. Genom att tillsätta näringsämnen kan blodet hålla sig färskt nog under 28 dagar. Men blodtransfusioner är inte helt riskfria. Innan blodet ges till en patient måste det göras ett korstest för att utesluta risken att patienten ska bilda antikroppar mot det främmande blodet. En blodtransfusion sätter också igång en del negativa processer i kroppen. Immunförsvaret försvagas av det främmande blodet. – Man måste alltså noga överväga varje beslut om blodtransfusion. Det kan hända att chansen är större att katten klarar sin blodbrist av sig själv än via en blodtransfusion, menar Bert-Jan. Behovet av blodtransfusioner i kattsjukvården på Blå Stjärnan är väldigt varierande. Det kan vara flera katter som behöver blod under kort tid så att man måste kalla in akuta givare när blodbanken inte räcker till. Under andra perioder behövs inga transfusioner och det ”bankade” blodet får kasseras för att bäst före-datumet passerats. Blodbanken är dock planerad att räcka till för en till två blodtransfusioner i månaden. Det kan dock hända att samma katt behöver två blodpåsar. Ett sådant exempel är den råttgiftsförgiftade katten Findus som räddades av blodgivarna Styrbord och Babord som ni kan läsa om i en artikel här intill.
