– När jag kom till Sverige trodde jag inte att det fanns några hemlösa katter här. Ni har ju världens bästa djurskyddslag! Men tyvärr hade jag fel.
Text och bild: Åke Steinwall
Det säger Miranda Oude Tanke som startade föreningen Göteborgs katthjälp när hon flyttade hit från Holland för sju år sedan. Nu har hon introducerat TNR-metoden som används på många katthem utomlands medan det i Sverige än så länge är ett ganska oprövat sätt att hjälpa hemlösa, förvildade katter.
Miranda är utbildad veterinärassistent men flyttade till Sverige när hennes sambo fick jobb på Volvo. De bor i en villa i Sävidsbo, en liten by mellan Lerum och Göteborg. För att få jobba med djur i sitt nya land startade Miranda ett kattpensionat. När hon upptäckte att det fanns gott om hemlösa katter här började hon ta hand om hittekatter när det fanns plats på kattpensionatet.
– När jag insåg hur stort behovet var startade jag föreningen Göteborgs katthjälp och började jobba heltid med omplacering av hemlösa katter. Idag har föreningen drygt 200 medlemmar och vi driver sex olika TNR-projekt runt om i Göteborg, berättar Miranda.
TNR är en förkortning som på engelska uttyds Trap-Neuter-Return vilket på svenska blir fånga in-kastrera-återför. Hittills har metoden varit ifrågasatt i Sverige. Kritikerna har dels menat att det är för stressande för förvildade katter att fångas i fällor, dels att Sverige har ett för kallt klimat för att de katter som återförs till ett liv utomhus ska kunna få ett värdigt liv. Miranda tycker inte att något av de argumenten håller.
På katthemmet hos Miranda bor för närvarande ett 20-tal katter i en friggebod med burar och rastgård och i en mer avsides stående barack med rastgård där de skyggaste katterna bor. Dessutom finns ett 40-tal katter till tillfälligt inhysta i de olika jourhem som vissa föreningsmedlemmar ställer upp med. På liknande vis arbetar de flesta svenska katthem men hittills är Göteborgs katthjälp ensamma om att driva TNR-projekt.
– Jag lärde mig hur metoden fungerade när min sambo jobbade för Ford i Michigan i USA. Jag engagerade mig i en förening knuten till Alley Cat Allies. De fångar in förvildade katter, kastrerar dem och återför dem till den miljö där de höll till från början. På så vis växte inte kattkolonierna och katterna fick ett bättre liv genom att föreningen placerade ut isolerade katthus och fortsatte mata katterna. Klimatet i Michigan är ungefär detsamma som här och i USA bedrivs TNR-projekt även i Alaska där det är betydligt kallare. Det viktigaste för katten är att den har en torr och dragfri viloplats och dessutom kan man lägga in värmedynor i husen när det är riktigt kallt, berättar Miranda.
SEX OLIKA TNR-PROJEKT
I Göteborg har föreningen drivit sex olika TNR-projekt under de senaste åren. Ett av dem har avslutats eftersom de kastrerade katterna blivit så tama att de kunnat omplaceras till vanliga hem. Projektet startades av två tjejer som upptäckt en koloni förvildade katter i stadsdelen Eriksberg.
– De kontaktade föreningen och vi lovade dem stöd men förklarade att det fortfarande var de som hade huvudansvaret för projektet. Vi hjälper med råd och ekonomiska bidrag och omplacering av tama katter och så lånar vi ut fällor och burar men de ansvariga lovar att fortsätta mata katterna och sköta själva infångandet, förklarar Miranda.
Kattfällan gillras med mat och placeras ut i den miljö där katterna brukar röra sig. Luckan är kopplad till en platta som när katten trampar på den får luckan att slå igen bakom den. För att minska stressen för den infångade katten täcks buren genast över med en filt.
– Vi bevakar alltid fällan när den är gillrad för vi vill inte att katten ska sitta instängd längre tid än det tar att köra den till veterinären. Om vi inte kan bevaka fällan låter vi den stå öppen med mat i så att katten vänjer sig vid att gå in i den och äta utan att den slår igen. Men när katten väl är infångad blir den lugnare om fällan täcks över tills vi kommer till veterinären, förklarar Miranda.
Hos veterinären sövs katten innan den tas ut ur fällan. Sedan kastreras, ID-märks, avmaskas och vaccineras katten. Om andra behandlingar behövs genomförs de också. När en honkatt är kastrerad måste den hållas inomhus tills operationssåret läkt. För att den skygga katten inte ska försöka fly flyttas den medan den fortfarande är sövd till en större bur där den har en transportbur att gömma sig och sova i samt toalåda och matskål. För en hankatt räcker det att den stannar inomhus ungefär ett dygn.
– När vi ser att katten verkar må bra så tar vi tillbaka katten till sin miljö och släpper ut den där. Det är det roligaste som finns att se hur glad katten blir av att få springa fritt igen. Sedan fortsätter de ansvariga volontärerna att mata katterna och hålla katthusen i gott skick. Vi lämnar inga katter vind för våg, försäkrar Miranda.
STUDERAS AV INSPEKTÖR
Hon tillägger att det är viktigt att de som matar inte lägger ut för mycket mat eftersom det kan locka nya, okastrerade katter till området. De återutplacerade katterna har annars ett lugnare liv än de hade tidigare. Som kastrerade behöver hanarna inte slåss med andra hanar om honorna och honorna slipper föda den ena kullen efter den andra.
– Även för de människor som inte gillar katter är det här bättre än avskjutning. De katter som skjutits ersätts snart av nya katter om matkällan finns kvar. En liten stabil grupp katter gör också nytta genom att den jagar möss. Dessutom stör inte kastrerade katter sin omgivning på samma sätt som fertila katter gör. Honorna slutar löpa och skrika och hanarna slutar märka revir, framhåller Miranda.
Miranda har mött stort intresse från flera andra katthemsföreningar men många tvekar eftersom myndigheterna hittills varit så kritiska till TNR-metoden. Metoden har främst ifrågasatts från djurskyddshåll men nu är tonen inte längre helt avvisande. Djurskyddsinspektör Amanda Westfal började studera metoden redan under sin utbildning och hon har fortsatt sin studie sedan hon blev anställd av Göteborgs kommun.
– Tanken är att jag ska följa de TNR-projekt Göteborgs katthjälp bedriver under alla årstider. Innan vi har gjort det vill vi varken säga bu eller bä om metoden men vi är fortfarande tveksamma till om det är rätt ur djurskyddssynpunkt att fånga förvildade katter i fällor, säger Amanda.
Den numera nerlagda Djurskyddsmyndigheten uttalade sig dock positivt om TNR-metoden och skrev bland annat att myndigheten inte kan se något självändamål i att avliva herrelös katter och att det inte finns några lagliga hinder att jobba med TNR-metoden. I USA och många andra länder har det gjorts många undersökningar som visar att TNR-metoden är framgångsrik. Kattkolonierna slutar växa och katterna blir lugnare och mindre störande för sin omivning. De kastrerade katterna håller sig inom ett mindre område och får mat och varma katthus av volontärerna men slipper umgås nära med människor om de inte vill. Det är dock inte ovanligt att katter blir så tama att de till slut kan omplaceras.
MERPARTEN OMPLACERADE
Ett av de mest framgångsrika TNR-projekten har bedrivits vid en lastpallsfabrik i stadsdelen Högsbo där markägaren Skanska har sponsrat infångandet och kastreringen av en koloni katter. Nu är alla de 40 katterna infångade och kastrerade, 13 återplacerade och resten omplacerade till nya hem.
Just nu arbetar föreningen med resterna av ett dödsbo. En man i Alafors norr om Göteborg hade samlat på sig och vanvårdat en stor grupp katter och även en hund. När mannen dog blev Göteborgs katthjälp inkopplade på fallet genom polisen.
– Vi har snart fångat in alla katterna men man måste ha tålamod. Ofta får någon av våra medlemmar sitta en hel kväll och passa fällan innan en katt vågar sig in i den. Många av katterna i Alafors har verkat väldigt förvildade men efter att vi haft dem inomhus i några dagar visar sig flera av dem vara ganska tama. Vilket var bra i det här fallet eftersom dessa katterna inte kan återplaceras då huset ska rivas på grund av ett vägbygge, förklarar Miranda.
Under 2007 ingick 112 katter i de olika TNR-projekten och av dessa blev 39 utsläppta och 69 omplacerade. Sju katter blev återinfångade och omplacerade medan en katt fick avlivas på grund av allvarlig skada och fem katter behandlades för sjukdom innan de släpptes tillbaka. Totalt omhändertog föreningen 165 katter under året varav 85 fick nya hem. För närvarande finns 60 katter i föreningens verksamhet.
– Målet är givetvis att alla katter ska ha en ägare men så ser verkligheten inte ut idag. Dessutom är det djurplågeri att tvinga en riktigt förvildad katt att leva med människor. Om den är kastrerad och får mat och värme mår den mycket bättre utomhus.
I en av Göteborgs kolonistugeområden samarbetar Göteborgs katthjälp med kolonistugeföreningens styrelse. Där har alla katter fångats in, de tamaste omplacerats till hem eller jourhem och de övriga katterna kastrerats och återplacerats.
– De flesta i området vill ju ha en liten grupp katter kvar för att de fångar skadedjur. Tidigare år har antalet katter hållits nere med avskjutning men nu satsade föreningen de pengarna på TNR-projektet istället. Det har fungerat utmärkt och nu kommer det att finnas en stabil grupp katter i området, förklarar Miranda.
De kattungar som hittas i kattkolonier är oftast ganska små. Undersökningar har visat att 75 procent av de kattungar som föds ute i naturen inte överlever till vuxen ålder. När en mamma med kattungar fångas in hålls de inomhus tills ungarna kunnat övergå till fast föda. Sedan omplaceras kattungarna till vanliga hem medan mamman, beroende på hur tam hon är, antingen omplaceras eller återförs till sin gamla miljö.
– En mamma som vi fångade in var så stressad av att vara instängd så vi kastrerade och återplacerade henne och födde upp kattungarna själva. Men vanligtvis har det gått bra att hålla mamman inne i en bur tillsammans med sina ungar. Då kastreras mamman först när ungarna har diat färdigt.
BOR I ETT LAGER
För att se ett TNR-projekt på nära håll följer jag med Brith Sten till ett lager i ett industriområde i västra Göteborg. Lagret är fyllt med djurfoder och andra varor som säljs via zoobutiker och ridhus. Här jobbar Tage Lundberg och i honom har Brith funnit en allierad. Det är tack vare honom som kattkolonin kan få komma under tak.
– Den här kattkolonin har vi ärvt av Hasse Friberg, en bekant som hade en hobbyverkstad här. Han började mata förvildade katter som dykt upp vid hans verkstad, berättar Brith och Tage, som kände Hasse sedan tidigare, fyller i:
– Han höll på i flera år och det blev fler och fler katter som kom. Till slut började andra företagare i området klaga på honom så han fick börja smyga med matandet.
Katterna höll mest till i ett grönområde i närheten av industrierna. Det föddes ständigt nya ungar men många dog, antingen genom sjukdomar eller när de blev tagna av måsar. Även bland de vuxna katterna fanns detta svinn men kolonin fortsatte ändå att växa.
– Hasse försökte omplacera en del katter men han orkade inte riktigt med det hela eftersom han blev sjuk. Jag kände honom också lite sedan tidigare och när jag sprang på honom en dag så berättade han om kattkolonin, säger Brith.
– Katterna hade lärt sig känna ljudet av hans bil så när han parkerade här ibland för att hälsa på mig följde katterna med hit till mig, minns Tage.
Men det var först senare när Hasse hade gått bort som Brith tog över ansvaret för kattkolonin och så småningom försökte locka över dem till Tages lokal.
Det var fjorton katter i gruppen från början. Med hjälp av fällor från Göteborgs katthjälp har alla katterna successivt fångats in och kastrerats. Vissa av dem har kommit tillbaka medan andra omplacerats och blivit tamkatter. Numera är det bara tre katter som tillbringar nätterna inne på Tages lager. Det är ”Mammakatten”, Fia och Mimmi som födde tre ungar på lagret förra sommaren.
– Fia och Mimmi, som vi kallar dem, föddes i en stor låda där Tage hade slängt en del skräp. Det tog tre-fyra veckor innan vi hittade dem men vi hade förstått att hon hade ungarna här inne för hon var så angelägen att komma in till dem på kvällen, förklarar Brith.
Det var först när ungarna själva börjat försöka ta sig ut ur lådan som de blev hittade. Det innebar att de var lite skygga och svåra att hantera i början men till slut lyckades Tage fånga in dem. Men innan själva infångandet påbörjades hade Brith med hjälp av mat lockat katterna närmare Tages lokal.
– Företagarna i närheten av den plats där Hasse matat katterna hade gnytt länge och när jag tog över matningen började det komma upp lappar som mer eller mindre hotade mig om jag inte slutade mata katterna. Så då lyckades jag locka med mig katterna upp i skogsområdet och matade dem där en period innan jag lyckades manipulera Tage till att låta dem komma in hos honom, berättar Brith.
– Jag har väl aldrig varit så intresserad av katter tidigare men de är ändå ett sällskap och det är en skön känsla när de här rädda katterna får så pass mycket förtroende för en att de vågar hoppa upp i mitt knä. Hittills är det bara Fia som vågar det men Mimmi kommer närmare hela tiden. Det är inte så mycket besvär att sköta om dem. Jag tömmer deras lådor men Brith kommer hit med maten till dem, säger Tage.
De har dock inte så stora förhoppningar om att Mammakatten ska bli lika tam. Hon har alltid gått stora omvägar kring människor men hon slinker gärna in i lagret när ingen står i vägen och fram till matskålen när kusten är klar. Brodern till Mammakatten lyckades Brith fånga in redan när han var unge och han är numera Briths egen katt.
– Fördelen med att hålla skygga katter på en sådan här plats är att de bara behöver umgås med mig när de själva vill. Jag finns här och småpratar med dem och de kan vänja sig vid mig utan att jag tränger mig på dem. Det är svårt för en skygg katt att bli trygg i en lägenhet och de får för lite erfarenhet av människor om de är ensamma hemma under arbetsdagen, menar Tage.
Mammakatten födde sina ungar utomhus och tog dem med sig till lagret där det bjöds kattmat. Tage minns hur mamman satt och jamade utanför lagret och tittade på sina ungar på andra sidan gatan. Det verkade som om hon kallade på dem och hon sprang fram och tillbaka och jamade tills hon lyckades få med sig ungarna till lagret. Katterna i kolonin kom och gick för att få mat och under förra sommaren lyckades Tage och Brith med stöd av Göteborgs katthjälp få alla katterna infångade och kastrerade.
– Det blev svårare och svårare att fånga in rätt katt eftersom vi inte ville ha in en redan kastrerad katt i fällan. Men du Tage blev lite expert på att fånga in katterna, säger Brith.
– Ja, det gällde ju bara att flytta matskålen successivt in i fällan och sedan passa på när katten var inne och åt. Men vissa av de skyggaste katterna var svårare. Då fick man sitta dold så att katten vågade sig fram och sedan snabbt stänga fällan när den gått in.
HITTAT EGNA KRYP-IN
När katten var infångad i fällan täcktes fällan över för att katten skulle lugna ner sig i fällan. Sedan tog Brith med sig katten i fällan till veterinären som sövde och kastrerade den.
– Det gick bra med de flesta katterna. Det var bara en som var lite aggressiv när den kom ut ur fällan. Efter kastreringen tog vi hem katten och lät den vara i en större bur där vi ställde in en transportbur och en liten toalåda och där fick den nykastrerade katten vara tills den återhämtat sig ordentligt innan den släpptes ut igen.
De kommer oftast in på kvällen eller väldigt tidigt på morgonen. Under vintern har de bott här nästan hela tiden. I lokalen finns det många ställen att gömma sig. Högt uppe på hyllor eller ibland halmbalar eller bakom högar av olika varor kan katterna hitta sina egna trygga kryp-in.
Tage och Brith försöker göra katterna lite mer sociala. Intill matskålarna ligger också en del kattleksaker som de använder för att locka fram katterna och göra dem tryggare med mänsklig kontakt. Fia vill numera gärna bli kammad.
– En av katterna brukar ligga på en matta intill ett värmeelement. En annan har sin favoritplats ovanpå en höbal. Dessutom har de några bäddade lådor, berättar Tage.
– Jag kommer hit varje kväll och lägger upp mat till katterna. Då brukar jag också ställa ut en matskål utanför dörren till en svart katt som inte är accepterad av de andra katterna men brukar komma hit och äta på nätterna.
Sammanlagt är det alltså bara fyra katter kvar av kattkolonin på fjorton katter som rört sig i området. Eftersom alla katter är kastrerade blir det inga fler ungar och än så länge har inga nya främmande katter kommit hit.
Det är just detta som är målet med TNR-metoden. Kolonier av förvildade katter ska sluta växa och de som blir kvar ute ska få en bättre tillvaro med varma viloplatser och regelbunden tillgång på mat.
– Tidigare sprang en stor svart hankatt här varje vår men han har slutat komma. Det finns inga fertila honor som lockar hit honom längre, konstaterar Brith.
Brith och Tage är väldigt tacksamma för det stöd de fått från Göteborgs katthjälp. Däremot har de inte fått några reaktioner, vare sig positiva eller negativa, på att antalet katter i området har minskat.
– Men de hade säkert reagerat om vi inte gjort något för då kunde det ha fötts 25-30 kattungar till nu i vår och sommar, konstaterar Brith.
