Kan man bo tio meter från E20 när man har katt? Nej, det kan man inte och det fick Helene Bååth och hennes make Dennis Karlsson en dyrköpt erfarenhet av när deras första katt, Kitten, förolyckades för åtta år sedan. Nu har de byggt Sveriges bästa rastgård till Kittens minne.
Text: Ulla Barvefjord Bild: Privata bilder
– Vi ville så gärna ha en katt, berättar Helene, och vår tanke var givetvis att Kitten skulle vara innekatt. Men han trivdes inte inne och var stundtals riktigt jobbig. Han tog alla chanser att smita ut. Några av dem vi pratade med, sa att katter som bor vid en väg blir försiktiga och lär sig undvika trafiken. Vi var dumma nog att tro på det. Kitten klarade sig i ett och ett halvt år. Sedan blev han påkörd och skadad.
– Hans benskada gick att reparera men senare visade det sig att han också hade fått ett hål i diafragmaväggen där tarmarna klämdes ut och han måste opereras igen. Han dog under den operationen.
– Varför kan man inte vara efterklok före? Det går inte att med ord beskriva den ångest vi känner när vi tänker på honom, och det gör vi ofta. Det var naivt av oss att lyssna på dem, som sa att katter aktar sig för bilar. Särskilt som det fanns andra som varnade oss...
– Vi bor kvar intill E20. Nu har vi tre katter, Figge, Saga och Maxi, och till dem har vi byggt en rastgård. Vi brukar säga att rastgården är gjord till minne av Kitten – kanske för att göra upp med vårt eget samvete, men främst för att ingenting får hända våra tre nuvarande "pälsklingar".
– Grattis till den rastgården Helene. Du har nämligen vunnit Kattlivs och Huveröds tävling om bästa rastgården.
– Näämen, är det sant? Oh, vad glad jag blir.
Juryn var enig till 90 procent och tycker bäst om Helenes bidrag (som maken Dennis byggt) för att det både ger katterna ett spännande ställe att vara på och människorna något vackert att titta på. Några omdömen från juryn:
– Byggt med smak och stil.
– Dammen är vacker och där är det spännande för katterna att smyga omkring.
– En snygg utebelysning (lyktan på vagnshjulet) har stor mysfaktor.
Efter Kittens tragiska död började Helene leta efter en ny katt.
– Jag ville ha en som såg ut som Kitten – det är ju på något sätt som om man tror att man kan få tillbaks den gamla katten. Konstigt eller hur? Men någon sådan hittade jag inte, så vi åkte till ett katthem för vi kunde ju lika gärna ta hand om en katt som haft det svårt. Vi kom hem med två..
– Den tredje katten har bara följt med oss hem. Det var en kattunge, ungefär tre månader gammal, och den hade hoppat in i bilen. Vi annonserade överallt efter ägaren, men det var ingen som hörde av sig. Vi tror att vi vet varifrån katten kommer. Det var en dam som hade kattungar och hon sålde i varje fall en. Den är på pricken lik vår katt. Sedan dumpade hon resten av kullen. De andra ungarna har också blivit hittade av folk.
– Men det var rastgården jag skulle berätta om. Den är byggd ihop med huset och har en kattlucka i altandörren så katterna kan välja om de vill vara ute eller inne. Rastgården är sju meter lång och tre meter bred och har normal takhöjd. Den har en sluttande tak av plastskivor så katterna kan vara ute när det regnar.
RÄKNAR INTE PENGAR?
– Gallret är ett rejält stålnät avsett för hundrastgårdar. Vi har grävt ner det i backen och vi var inte överens om den saken maken och jag. Gräver katter sig ut som hundar kan göra?
Helene konstaterar med ett skratt, att nätet har tillräckligt små maskor för att katter inte ska ta sig ut – men tillräckligt stora för att släppa in möss och råttor till katternas stora förtjusning.
– Som inredning finns det sittplatser, brädor att balansera på och ett stort vagnshjul som är en av katternas favoritplatser. Allt är klätt med klösmatta. Ett rör för större avlopp har blivit en tunnel där de tycker om att krypa eller gömma sig.
– I ena hörnet har vi en liten damm. Just nu är det inga fiskar i den, för filterpumpen är trasig, men till nästa sommar ska den fungera igen och då hämtar vi några fiskar från sjön eller tar några guldfiskar från vår stora trädgårdsdamm. Katterna älskar att sitta och spana på fiskarna. Det händer att de lyckas knipa en fisk.
– Växterna har jag valt så att det ska bli både en vegetation för katterna att gömma sig i när de ligger och smygspanar på varandra och för att det ska bli något vackert för oss att titta på. Tre växter klänger på gallernätet – en taggfri björnbär, en klematis och en vinranka. Runt dammen finns bland annat olika sorter av gräs och vallmo och i dammen en näckros.
– Det finns en sandlåda snickrad av pallkrage och i den har vi vanlig sand. För det mesta använder katterna sin toalåda med kattsand inomhus, men det händer att de går i sandlådan också så vi får skotta ur och byta sand då och då. Vi har inte märkt att det luktar. När vi inte hade sandlådan, grävde de i jorden... Det var därför vi undrade om de skulle lyckas gräva sig ut.
– Katterna älskar att vara ute. På sommaren är de i rastgården nästan jämt och på vintern flera timmar om dagen. Figge, den långhåriga, är den som trivs bäst ute på vintern.
Vad kostar ett sånt här bygge är det säkert fler än jag som undrar.
– Jag har ingen aning, säger Helene. Vi har inte räknat pengar. Vi vill bara hålla katterna i säkerhet och lite snyggt kring oss själva när vi sitter på bänken i rastgården och dricker vårt morgonkaffe.
Nu kan Helene i alla fall få räkna pengar en stund. Priset för finaste rastgård är ett presentkort på 2 000 kronor hos Huveröds Hund & Katt.
Bland de övriga tävlingsbidragen som kvalificerade sig till slutbedömning blev juryn imponerad av den största rastgård vi hört talas om – 4 000 kvadratmeter inhägnat med två meter högt staket – men det kändes som om ett sådant bygge hamnar lite utanför vad vi normalt menar med rastgård. Där finns träd att klättra i, massor av buskar och en fin gräsmatta. Den rastgården har också en fiskdamm och vi är övertygade om att det är ett paradis för katterna.
