Pälsen för tankarna till får eller pudel men i övrigt ser katten ut som en britt. Kody är en selkirk rex men det är också den perserliknande mörka honan Mysan jag ser strax efter hemma hos deras husse och matte Renée och Manuel Strand i Rosvik utanför Piteå.
– Ja, det är just perser och britt som används i aveln för att bredda den nya, lilla rasens genetiska bas. Vi var först med importera selkirk rex till Sverige men vi hoppas att fler vill vara med och bygga upp den här härliga kattrasen, säger Renée.
Text: Åke Steinwall
– Vår uppfödning heter Ayurkittens. Ayur är sanskrit och betyder liv. Vi födde upp ragdoll tidigare men när vi såg bilden på en selkirk rex i Royal Canins stora kattbok blev vi så förtjusta att vi bestämde oss för att försöka introducera rasen i Sverige, förklarar Manuel.
Renées mamma Inger blev också väldigt intreserad av rasen och ville gärna vara med och hjälpa till.
– När vi hade ragdolls hade vi avelshanen ihop med honorna men han blev så stressad av det så nu bestämde vi att avelshanen skulle få bo hos mina föräldrar, förklarar Renée.
De första kontakterna togs med brittiska uppfödare och Renée och Manuel fastnade för en svart hane. Sedan vände de sig till Tyskland för att hitta en kämplig hona till deras svarta hane men att de ungar såg hos dessa uppfödare hade för korta nosar och såg ut som lockiga perserkatter.
– Vi ville ha mer brittliknande katter och den uppfödare vi hade kontakt med i England berättade att australiensiska uppfödare hade lyckats bra med brittliknande selkirk rexkatter. Den uppfödaren hade tyvärr ingen hona till salu utan bara en otroligt snygg vit hane (Kody). Däremot kände uppfödaren Jennifer en bekant som precis fått en kull där det fanns en svartsködpadda som såg bra ut och turligt nog fick vi köpa henne, berättar Renée.
Nu var allt ordnat och Renée och Manuel hade efter mycket letande hittat sina två selkirk rex. Sedan blev hanen de skulle köpa sjuk och de var tvungen att hitta en annan katt.
– Vi kom då att tänka på Jennifers fina vita hane och efter en stor portion tur, för Kody var redan tingad men köparna betalade inte in handpenningen i tid, så fick vi möjligheten att köpa honom. På det viset kunde vi importera Mysan och Kody tillsammans med samma flyg från Australien. De bodde tillsammans ett tag före resan och åkte sedan i en gemensam bur under den 24 timmar långa resan, säger Manuel.
– De båda australiensiska uppfödare vi köpt våra katter ifrån samarbetar. Mysan och Kody har samma pappa men olika mammor. De var fem och en halv månad gamla när de kom, tillägger Renée.
Renée hämtade katterna på Arlanda tillsammans med sin mamma, sedan de veterinärbesiktigats och gått genom tullen. Efter några timmars väntan på flyg-platsen fick Renée äntligen se Mysan och Kody.
– Då hade jag redan fått höra av flygplatspersonalen som tagit hand om dem när de kom att katterna verkade friska och trevliga. De hade lugnt promenerat ur den bur där de tillbringat det senaste dygnet, berättar Renée.
SOCIALA KATTER
När Renée fick den stora kattburen i sin hand gick hon och Inger in på en handikapptoalett och lät katterna komma ut för att de skulle hinna bekanta sig med dem innan de skulle flyga vidare till Luleå.
– De spann som små motorer båda två. Mysan gick direkt på den toalåda som jag ställde fram inne på handikapptoaletten. Hon fyllde lådan för hon hade antagligen inte kissat något under hela resan. Men sedan ville båda katterna gosa och hälsa på oss, berättar Renée.
– Ja, vi var imponerade av att de här katterna var så sociala från första början. De ragdollkatter vi hade tidigare var mycket skyggare i början, inskjuter Manuel.
När Mysan och Kody efter ytterligare en flygresa landade i Luleå fick Mysan åka med Renée medan Kody fick flytta hem till Renées föräldrar Inger och Bertil.
– Kody har tagit över hemma. Den bondkatten vi hade tidigare blev uppjagad på
varmvattenberedaren. Vår hund får också acceptera att Kody ibland vill ligga på hans filt, berättar Renées pappa Bertil.
Renée och Manuel hade tänkt fortsätta med ragdoll även efter importen av Mysan och Kody men ragdoll-katterna trivdes inte ihop med de nya katterna så de fick flytta. Renée och Manuel har istället köpt britthonan Mimmi som de planerar att använda i selkirk rexaveln framöver.
– Enligt stamtavlan heter Kody egentligen Jengari Lakota White Cloud men han hade redan fått sitt smeknamn av uppfödaren Jennifer Rewell som vi köpte honom av. Vår svartsköldpaddsmönstrade hona Mysan heter egentligen Pemberne Love at First Sight, berättar Renée.
ALLA FÄRGER GODKÄNDA
Men även om Kody heter ”vita molnet” så blir inte alla kattungar efter honom vita. När jag en tid efter besöket hos Manuel och Renée ringer upp har Kody parat både Mysan och Mimmi. Lite senare får jag via ett mail veta att Mysan fått två rakhåriga ungar och Mimmi fyra ungar varav tre har lockig päls. I november ska Kody paras även med den långhåriga britthonan Bamsekattens Isadora.
– Om man parar en selkirk med en rakhårig katt blir ungefär hälften av kattungarna lockiga. Eftersom alla föräldrarna till våra kullar också bär på var sitt anlag för rak päls fanns risken att ungarna skulle få rak päls. Men om en katt bara har med sig lockigt anlag från båda sina föräldrar kommer alla ungar i nästa generation att bli lockiga även om vi parar den med en rakhårig katt. Därför hoppas vi få någon kattunge med dubbla lockiga anlag, säger Renée.
De rakhåriga ungarna från den första kullen kommer att säljas som sällskapskatter medan de lockiga kan komma att användas i selkirk rex-aveln. Renée och Manuel har en lång väntelista av intresserade köpare men har ännu inte bestämt vilka ungar de eventuellt själva ska behålla.
Rasen grundades av Peggy Voorhees som hittade en huskattunge med lockig päls på ett djurhem i staden Selkirk i den amerikanska staten Wyoming. Som vuxen parades den lockiga honan med en svart perserhane och av de sex ungar som föddes var tre lockiga, vilket tydde på dominant nedärvning, det vill säga att det räcker med att den ena av föräldrarna bär på anlaget för att det ska föras vidare.
Teorin om dominant nedärvning kunde senare bekräftas av den brittiske genetikern Roy Robinson som undersökte pälsprover från selkirk rexkatter. I USA bildades en specialklubb för att utveckla rasen och det beslutades att man kunde para selkirk rex med perser och exotic samt amerikanska och brittiska korthårskatter. Numera används inte amerikansk korthår i aveln.
Selkirk rex är inte besläktad med andra rexraser. Till skillnad från devon och cornish rex har selkirk rex lockiga hårstrån i alla tre pälslagren; täckhår, mellanhår och ullhår. Selkirk rex finns i både en långhårig och en korthårig variant.
– Lockarna blir ju mer iögonfallande på en långhårig selkirk rex. Vi har bara sett korthåriga selkirk rex på bild och då ser de ut som britter med små lockar i pälsen, säger Renée.
VILL UNDVIKA KORT NOS
En selkirk rex ska ha en muskulös, rektangulär kroppsbyggnad. Huvudet ska vara runt och bredkindat med en kort nos samt stora morrhårskuddar. Ögonen ska vara stora och runda medan öronen ska vara medelstora och brett ansatta.
– Just nosens utseende finns det lite delade meningar om. Vissa drar mer åt perserhållet men vi vill ha mer nos så att katten påminner mer om brittiskt korthår. Det stämmer också med de råd vi fått våra uppfödarkontakter i Australien och England, säger Renée.
– I Tyskland avlar de in mer av perser och då får katterna kortare nos och en lite annorlunda pälskvalité, inskjuter Manuel.
För att inte få för korta nosar används otypade perser eller exoter som har lite längre nosar. Ändå är det ganska lätt att se vem av Mysan och Kody som har en exotic respektive en britt som mamma. Även om Mysan har en längre nos än en perser så stämmer Kodys nos bättre med standarden.
– Det är också mer perserkänsla i Mysans päls men egentligen har hon bättre lockar än Kody; verkliga korkskruvslockar i pälsen.
Men pälsen är lättskött, mjuk och lätt att kamma. Det räcker med att kamma dem ett par gånger i månaden. Men när de fäller är det viktigt att kamma dem lite oftare för då har pälsen en tendens att tova, konstaterar Renée.
Än så länge är inga särskilda sjukdomar kända inom rasen men Renée betonar att det är viktigt att kolla att de britter och perser som avlas in i rasen inte bär på någon av de sjukdomar som är vanliga i de raserna.
Temperamentet beskrivs som lugnt men ändå lekfullt. De är nyfikna och söker gärna mänskligt sällskap.
– De här katterna är mycket trevliga och har en stor personlighet. Deras temperament passar bra in i vår familj, menar Manuel.
VÄCKER UPPMÄRKSAMHET
Än så länge är selkirk rex inte godkänt inom det internationella kattsportsförbundet Federation Internatinale de Feline (FIFe) och därmed inte heller inom Sveriges Kattklub-bars Riksförbund (SVERAK) som är anslutet till FIFe. Däremot har de amerikanska och brittiska förbunden godkänt rasen och inom den svenska independentrörelsen går det också bra att ställa ut selkirk rex.
– Vi ställde ut Kody första gången på Sveriges Nya Raskattförenings utställning i Tierp. Då var han väldigt fin i pälsen och väckte stor uppmärksamhet bland domare, uppfödare och besökare, berättar Renée.
– Ja, alla som kom fram och tittade ville ju röra vid katten för att känna på den annorlunda pälskvalitén. Vi fick se till att alla som skulle röra dem tvättade sig med handsprit före. Efteråt kunde vi på ett kattforum på internet se hur många skrev om hur de hade klappat en selkirk rex, säger Manuel.
– En rysk domare som dömde katterna i Tierp var van vid rasen tyckte att vi lyckats bra med våra importer och menade att vi hade en mycket bra bas att stå på i vår uppfödning av selkirk rex, tillägger han.
Katterna har också ställts ut på den egna kattklubben Arcticas utställning men där fick de bara visas upp. Kattdomarna studerade dem med stort intresse men kunde inte bedöma dem eftersom de inte kände till rasen tillräckligt väl.
– På den första utställningen lärde vi dock känna en dansk domare som blev intresserad av rasen och på en senare utställning i Umeå åtog hon sig att döma katterna. Hon har också erbjudit sig att hjälpa oss att översätta rasstandarden och lägga fram den för SVERAK som vi ska hoppas ska godkänna den till slut, säger Renée.
I arbetet med rasstandarden har Renée också samlat in synpunkter från sina australiensiska uppfödarkontakter Andrea Prior och Jenny Rewell.
– Det är bra att höra om de som jobbat med rasen tycker att standarden stämmer med verkligheten innan man skriver en svensk version av den, menar Renée.
Rasen är mest spridd i ursprungslandet USA men också ganska vanlig i England och Tyskland. Renée och Manuel hoppas att fler svenska och nordiska uppfödare ska satsa på rasen så att det ska blir lättare att bredda avelslinjerna och bygga upp en stor och frisk ras.
– Det är stort intresse för rasen. Vi får enormt mycket mail från människor som också vill börja med rasen. Bland annat är det en i Östersund som bestämt sig för att importera selkirk rexkatter från USA och England, säger Renée.
– Men jag förstår att många som funderat på importera katt inte genomför det. Det krävs mycket tid, pengar och engagemang innan man kan hämta katten på flygplatsen, tillägger Manuel.
