– Katten är det djur som satt flest avtryck i poesi. Jag började samla på svenska kattdikter och till slut hade jag så många att det räckte till en hel antologi.
Det säger Björn Meidal, litteraturvetare och Strindbergsexpert, men också ägare till katterna Siri och Edgar som gärna vilar i husses omfångsrika bokhyllor.
Text och bild: Åke Steinwall
Författare förknippas ofta med katter men i det avseendet utgör Björns främsta studieobjekt, August Strindberg, som han doktorerat på och gjort flera böcker om, ett undantag.
– Strindberg avskydde katter men det tror jag hade mycket att göra med hans rädsla för den självständiga kvinnan. Det är uppenbart att han ser likheter mellan kvinnor och katter. Ändå förekommer katter så ofta i hans verk att jag hoppas få tid att skriva en uppsats om Strindbergs förhållande till katter. Exempelvis i dramat Fadren finns det flera anspelningar på katter, påpekar Björn.
Även om Strindberg är den författare Björn ägnar mest tid åt så har han ett brett kulturellt och litterärt intresse. När han börjat intressera sig för ett ämne samlar han klipp och noterar var han läser olika saker i ämnet. Det var också upprinnelsen till antologin i kattpoesi.
– Jag samlade inte alls på något systematiskt vis men till slut hade jag fått ihop så mycket att jag insåg att det skulle kunna bli en bok av det.
Kattälskare som han är hade han läst flera andra litterära kattantologier där utdrag ur romaner blandats med noveller och dikter. Oftast rörde det sig om översatta samlingar av litteratur från hela världen. Men någon renodlad svensk poesiantologi hade han inte stött på.
– Från början hade jag tänkt göra boken större format med fler bilder så att boken samtidigt kunde handla om katten i svensk konst. Jag kontaktade först Norstedts som var intresserade men avböjde efter en vecka eftersom Författarförbundet nyligen fyrdubblat arvodet för antologiserad poesi. Boken skulle alltså bli alldeles för dyr, berättar Björn.
Från Bonniers fick han samma svar och hänvisades till förlaget En bok för alla som har ett specialavtal och statligt stöd för att kunna ge ut billiga böcker. Där gick det bättre och i våras kunde så antologin Katten i svensk poesi komma ut till det facila priset av 43 kronor.
– Det är ju bra att boken blev billig och kan nå många men nackdelen är att böcker från En bok för alla nästan aldrig recenseras. Det beror på att förlaget sällan sysslar med nytryck, konstaterar Björn.
KATTHISTORISKT FÖRORD
Trots att det bara blivit ett fåtal recensioner har boken sålt ganska bra. Björn hoppas att den ska nå fler än de allra mest kattintresserade läsarna. Alla som läser poesi, oavsett kattintresse, bör ha behållning av boken. Till och med de som är rädda för katter borde läsa den för att få hjälp att förstå sin rädsla. Katter berör de flesta människor på något sätt, menar han.
Innan Björn på allvar satte igång med att sammanställa sin antologi, sökte han efter vilka akademiska arbeten som fanns kring kattens betydelse i religion, kultur och litteratur. Han fann några franska avhandlingar som dock främst handlade om kattens roll i det gamla Egypten.
– Det finns oerhört lite skrivet om katter i akademisk litteratur. Desto mer kitch och kuriosa. Katten har hela tiden varit katt men vi människor har alltid försett den med en massa symboliska betydelser. Det har alltid roat mig att läsa om kattens roll i vår idéhistoria så där hade jag material till mitt förord.
Björns förord är en litteraturhistorisk djupdykning som börjar i egyptisk och judisk tradition men sedan snabbt förflyttar sig närmare vår tid. Han menar att kattens genombrott i västerländsk kultur kom genom Rousseaus uppvärdering av naturen under 1700-talet.
– Dessförinnan hade katten nästan alltid haft negativa förtecken när den förekommit konst eller litteratur. Nu blev den allt vanligare och förekom under 1800-talet såväl i sentimentaliserad som i demoniserad form, konstaterar Björn.
I sin litteraturlista, som följer direkt på det historiskt intressanta förordet, nämner Björn bland annat en amerikansk antologi i kattpoesi; The Poetical Cat, med en redaktör med det i sammanhanget misstänkt pseudonymklingande namnet Felicity Bast. Hans främsta inspirationskälla i arbetet med antologin har dock en annan amerikansk bok varit
. – The Tiger in the House av Carl Van Vechten är en ypperlig skildring av kattens kulturella historia. Hans bok kom ut redan på 20-talet och har sedan kommit i åtskilliga upplagor.
POESI FÖR VUXNA
Trots utländska förebilder och inspiratörer hade ju Björn beslutat sig för att hålla sig till de svenska källorna. Han började sortera i sina dikthögar och ordnade dem efter ålder. Därför inleds boken med den medeltida skämtvisan Kattens död, illustrerad av en kattbild ur den första i Sverige tryckta boken, Dyalogus Creatorum Moralizatus från 1483.
– Jag bestämde mig också för att hålla mig till seriös poesi skriven för vuxna och att avstå från ramsor, barnvisor, schlagers och andra sångtexter.
Björn har bara gjort några undantag från den regeln. Den klassiska Kattresan av Ivar Arosenius ville han ha med liksom Britt G. Hallqvists fina översättning av T. S. Eliots dikt The Naming of Cats. Även en dikt ur Lennart Hellsings kattbok kom med.
Med bokens sista dikt frångår han en annan princip, att dikterna ska vara svenska, eftersom han tycker det vore ”okattligt principrytteri att undanhålla läsaren Czeslaw Milosz' lika elegeganta som övertygande filosofiskt- teologiska försvar av kattens, 'min assistent, en minitiger', heder och ära.”
– I arbetet med boken har jag försökt vara öppen för bra dikter även från icke etablerade poeter. Som litteraturvetare har jag hyfsad koll på de stora svenska författarskapen så det var kul att upptäcka och få med även mindre kända poeter. Vissa har jag letat fram på bibliotek medan jag stött på andra mer av en slump, förklarar Björn.
Bland mer kända poeter som lämnat bidrag till boken märks Nils Ferlin, Werner Aspenström, Harry Martinsson. Här finns också en teatermonolog av Lars Forsell. Bland nutida poeter kan nämnas tre som figurerat i Kattliv; Holger Lewin, Ing-Marie Löf och Anders Johansson.
– Hos vissa poeter återkommer katten oftare som motiv och då har jag tagit med fler av deras dikter. Nina Södergren och Barbro Dahlin är två exempel på det. Aspenström är kanske den av de mer kända poeterna som oftast förknippas med katter, säger Björn.
– Andra som Harry Martinsson, har kanske bara skrivit en enda dikt om en katt. I hans dikt Katten identifierar han sig själv som författare med en jagad katt. De första raderna är fantastiska: ”Var i en lång och en vis dröm det förgångnas katt. / Man ville slänga mig åt hundar… ”
KATT-OCH FÖRFATTARPORTRÄTT
Även om inte boken fick det stora format Björn hoppats på så tycker han ändå att den blev snygg. Mellan dikterna finns här och var teckningar, målningar och fotografier med eller utan direkt anknytning till de dikter de illustrerar. Omslaget pryds av Ivan Agúelis målning Liggande katt och av ett citat ur en av Elmer Diktonius dikter: ”Dessa eldting bland all människotamhet”.
– Efter att boken kommit ut fick jag reda på att Agúelis målning som jag använder på omslaget för närvarande hänger hos Göran Persson på Rosenbad, utlånad från Moderna Muséet, säger Björn.
– Båda Finlands stora poeter, Elmer Diktonius och Edith Södergran var stora kattälskare. Södergran var också en duktig fotograf och det finns en hel del bilder på hennes katter bevarade.
Ett urval av de bilderna finns med i boken liksom åtskilliga porträtt där författare poserar med sina katter. Med kända utländska förebilder som Balzac och Hemingway har det under 1900-talet blivit modernt för författare att förknippas med katter. Björn menar att katter numera fungerar som ett slags attribut till tänkare och skalder men så har det inte alltid varit.
– Lika främmande som det skulle ha varit för en författare på Strindbergs tid att avbildas med katt lika naturligt är det nu. Jag tror att roten till denna förändring är att författarens katt gärna tyr sig till sin ägare när en främmande fotograf är på besök. Fotografen ser sedan en chans att liva upp bilden. I mycket är det också en trend att avbilda författare med katt. Den trenden tror jag startades med några 20-talsporträtt på Henning Berger och Vilhelm Ekelund, säger Björn. Som litterär person är det alltså numera hög status att synas tillsammans med katter. Alltså nämns samtliga Björns katter i den inledande dedikationen och på baksidan poserar han med sina båda nuvarande, de femåriga syskonen orientalen Siri och siamesen Edgar. Egentligen heter honan Sirikit efter den thailändska drottningen och Björn tyckte att hennes bror i konsekvensens namn borde få heta Bumibol efter den thailändske kungen men det gick inte resten av familjen med på.
– Edgar och Siri vill gärna vara med när det händer något. På sommaren vid vårt lantställe på Ingarö har de för vana att följa mig till bryggan varje morgon och titta på medan jag tar mitt morgondopp. En gång blev jag tillfrågad hur jag lyckats få katterna att ”gå fot” men det gör de alldeles självmant, ler Björn.
Han fortsätter att samla material inom alla områden som intresserar honom och är inte främmande för att göra ytterligare någon kattbok.
– Jag leker med tanken att göra en bok om katter i film. I spelfilmer har de alltid en symbolisk funktion eftersom de inte kan dresseras. Jag är mycket road av film och det är ett spännande projekt men mycket mer tidskrävande än när man jobbar med litteratur, menar Björn.
