Det var i Holland de mötte sin första skotte när de var där för att köpa en turk. Bengt kunde helt enkelt inte motstå den lilla, långhåriga skottehonan som kröp upp i hans knä. Och hans sambo Hanny blev lika charmad av den söta katten med de hängande öronen.
– Vi hade alla fördomar som finns inför rasen scottish fold men när vi hade träffat honan Enya och hört vad hennes uppfödare berättat var det kört. Vi ville också föda upp rasen, berättar Hanny Olsen.
Bild & text: Åke Steinwall
Jag träffar Bengt Petterson och Hanny Olsen utanför deras röda hus i det lilla småländska
samhället Vaggeryd. På baksidan av huset finns en rastgård där några turkiska angoror
och turkiska van-katter tittar fram, nyfikna på besökaren.
– Skottar är lugna och sansade men väldigt sociala mot människor de träffar. Sessan
och hennes ungar har fått ett eget rum under ungarnas första veckor.
Så vi går in till Sessan, som är Bengts och Hannys yngsta hona. Hon kommer oss till
mötes och efter henne tumlar två livliga, fem veckor gamla skotteungar ur sin korg. Liksom sin mamma har de nervikta öronlappar.
– Det var hemskt roligt att se att båda ungarna fick vikta öron. Detta är fjärde kullen
och tidigare har vi bara fått en unge med vikta öron, berättar Hanny.
De vikta öronen är kännetecknet för rasen men eftersom man aldrig parar två katter
med vikta öron med varandra kan några eller ibland alla ungar i en kull få raka öron.
Dessa ungar kallas då scottish straight och kan användas i aveln eftersom de bär på anlaget för vikta öron.
PARAR INTE TVÅ VIKÖRADE KATTER
1961 föddes två kattungar med framåtvikta öron på en bondgård i Skottland. Hankattungen sprang bort men honkattungen Susie togs om hand av grannen William Ross som lät henne bli anmoder till den nya ras som senare skulle få namnet scottish fold. Fold
betyder veck.
Efter några års avel visade det sig dock att flera katter fick missbildningar i svans eller
benstomme. En genetisk undersökning avslöjade att dessa problem bara uppstod om
två vikörade katter paras. Därför paras vikörade katter numera endast med rakörade katter, ofta brittiska korthårskatter.
– Ingen är riktigt säker på vilka sambanden är mellan öronvecken och de andra missbildningarna men de bidrog till att det största engelska förbundet GCCF förbjöd rasen även om förbudet märkligt nog motiverades med att många skottar var döva och hade öronskabb. Dövheten berodde på att man använde många vita katter i början och öronskabb kan alla katter få, berättar Hanny. Efter det förbudet slutade många brittiska
uppfödare med rasen men några katter hade redan skickats vidare till USA. Tre katter skickades dit för att deras missbildningar skulle undersökas av amerikanska forskare. När undersökningarna avslutats placerades katterna märkligt nog ut hos amerikanska uppfödare och därmed fick missbildningarna spridning även i den amerikanska skottestammen.
– Men det har man kommit tillrätta med genom att i många år para ut skottar med britter. Numera är scottish fold en stor ras i USA, förklarar Hanny. I Europa är dock inte rasen lika väletablerad. Den godkänns inom flera independentförbund, som är större på kontinententen, men inte inom det internationella kattsportsförbundet FIFe, som genom Sveriges Kattklubbars Riksförbund (SVERAK), dominerar i Sverige.
– Eftersom vi är medlemmar i SVERAK kan vi bara registrera skottarna som ”icke godkänd ras”. Innan de blir godkända inom SVERAK kan vi bara visa upp våra skottar på independent-utställningar. Enya och hennes dotter har blivit champion respektive internationell champion, konstaterar Hanny.
SÄLLSYNTA MISSBILDNINGAR
Hon tror att det dröjer innan scottish fold blir en godkänd ras. Trots att invändningarna mot rasen grundar sig på undersökningar som gjordes på 60-talet. Att uppfödarna av rasen, liksom manxuppfödarna, hittat metoder som minimerar risken för missbildningar, har stora förbund som FIFe och GCCF ännu inte tagit hänsyn till.
– Tyvärr har missbildningarna, som nu är väldigt sällsynta, blivit mer omskrivna än rasens förtjänster. Självklart måste man som uppfödare vara uppmärksam så att missbildningarna inte dyker upp igen. Det gäller att verkligen undersöka linjerna för de katter man väljer att para sina katter med, menar Hanny.
Hon förstår dock att rasen fick så dåligt rykte i början. Aveln började från en katt och troligen förvärrades missbildningsproblemen av inavel under den första tiden. Hanny beklagar dock att missbildningarna ofta blir huvudnumret i texter som beskriver scottish fold. Det tror hon var orsaken till att hon och Bengt båda var mycket skeptiska innan de träffade skottehonan Enya hemma hos holländske uppfödaren Helen den Ouden. För sju år sedan besökte de henne för att köpa en turkisk angora.
– Vi träffade på skottar för första gången hemma hos henne. När den lilla långhåriga damen Enya kröp upp i Bengts knä var det kört. Men sedan tog det tre år innan vi fick köpa henne, berättar Hanny. Dessförinnan hade Bengt och Hanny etablerat sig som uppfödare av raserna turkisk van 1984 och turkisk angora 1996. Från 2000 ingår även scottish fold i Wi´nte Sams katteri.
JACKPOT I FJÄRDE KULLEN
– Helst vill vi få fram långhåriga, vikörade katter. Så den senaste kullen var verkligen
jackpot men det var nervöst innan öronen vek ner sig. Det gör de först vid ungefär tre veckors ålder, säger Bengt.
– Sessan har fått långhåriga ungar för att pappan till kullen är en silverfärgad långhårig britt. Men hon kan också själv bära på långhårsanlaget eftersom hennes mamma var
långhårig, tillägger Hanny. Den ene av ungarna har, som namnet Silver Cloud antyder, ärvt sin fars silverfärg, medan Morris är bruntabby. Morris lär bli kvar som avelshane för att bidra med sina annorlunda färger medan Kludde, som Silver Cloud kallas till vardags, är till salu.
– Morris är också double fold, det vill säga hans öron har två veck medan Kluddes öron bara har ett veck. Det lär finnas triple fold, då hela öronlappen är ihoprullad. De nervikta öronen beror på en genetisk mutation men är i sig inte hämmande för katten. Hörseln är helt okej liksom rörligheten som ju är ett viktigt inslag i katters kroppsspråk.
– Titta på de här båda ungarna när de leker med varandra. Öronen vrids fram och tillbaka hela tiden så nog kan de kommunicera med öronen alltid, påpekar Bengt. Öronen är lika mjuka fast de är nervikta.
Därmed är det inte svårare för en scottish fold än för en annan katt att hålla öronen
rena. När en honkatt är dräktig eller när det är väldigt varmt kan öronen resa sig något.
Hanny pekar på ungarnas mamma som just nu bara har översta tippen på örat nervikt.
Öronen har rest sig något medan hon väntat sina ungar.
VILL BYGGA UPP RASEN
Scottish fold är godkända i alla färger och mönster och både med kort och lång päls.
Kroppen ska ha brittens runda former men en skottes nos ska vara lite längre.
– Fortfarande är det många som parar skottar med britter men jag hoppas att rasen ska växa så att man oftare kan para vikörade skottar med rakörade skottar. På så vis kanske
man kan få fram en lite längre nos och mindre kompakt kropp än vad britterna har,
säger Hanny.
Bengt och Hanny var först i Sverige med att registrera en scottish fold. Numera finns
det ytterligare tre uppfödare och samarbetet fungerar bra. Dessutom är de utländska kontakterna viktiga för att hålla den lilla rasens linjer sunda.
– Vi har en del kontakt med amerikanska uppfödare via internet men det är dyrt att
importera katter så ännu har det inte blivit av, säger Hanny.
Hon menar att det enda sättet att bekämpa de gamla fördomar som fortfarande sprids
om rasen är att bygga upp en stam av sunda katter. I och med att katterna blir vanligare
tror hon att fördomarna försvinner.
– De flesta som har åsikter om scottish fold har precis som vi innan vi mötte Enya,
aldrig sett en skotte i verkligheten.
