Behandling gjorde Lill-kisse pigg igen
Lillkisse har blivit gammal, hela 16 år vilket motsvarar 82 människoår. Trots sin höga ålder är hon ganska frisk, konstaterar veterinären Gertrud Burman när hon undersöker henne.
Text: Åke Steinwall Bild: Eivor Rasehorn 
– Min dotter hade hunnit skaffa tre katter innan hon upptäckte att hon var allergisk. Vi tog hand om två av de katterna och en annan familj tog den tredje. Lillkisse var den yngre av de båda och var väl knappt året när hon flyttade till oss. Nu är hon inte så liten längre men namnet har hon fått behålla, berättar Lena Brandt.
Under hela sitt långa liv har Lillkisse varit frisk men för två år sedan hände något som påminde Lena om kattens höga ålder. När hennes husse och matte skulle resa bort fick katten tillfälligt flytta tillbaka till dottern och hennes familj.
– Det syntes att hon inte tyckte om att bo med en massa busiga barn men vi hade tagit dit hennes korg, kattlådan, rätt kattmat och allt hon behövde så vi hoppades hon skulle stå ut. Men det kändes lite oroligt för Lillkisse gick direkt och gömde sig under ett skåp i tvättstugan, minns Lena.
Fyra dagar in på resan ringde Lena hem och fick höra att Lillkisse blivit ivägjagad av en hankatt i grannskapet och nu var hon försvunnen. När Lena kom tillbaka hade Lillkisse fortfarande inte återvänt. Lena gick runt och ropade på katten i närheten av dotterns bostad men fick inget svar.
– Men på sjuttonde dagen efter hennes försvinnande dök hon plötsligt upp vid vår sommarstuga. Den ligger en mil från dotterns hus och för att ta sig dit måste hon ha tagit sig över Skellefteälven och flera stora vägar, berättar Lena.
AVMAGRAD OCH UTMATTAD
Så var hon också svårt medtagen när hon hittades vid sommarstugan. Lena upptäckte att bakbenen inte riktigt bar henne så hon åkte in med henne till veterinär Gertrud Burman som efter undersökning kunde konstatera att Lillkisse drabbats av en sjukdom som många gamla katter får; hypertyroidism.
– Det hade hon nog kunnat få utan de här strapatserna hon var med om. Hypertyroidism innebär överproduktion av sköldkörtelhormon och de senaste 10-15 åren har vi veterinärer uppmärksammat att den är vanlig på äldre katter, förklarar veterinär Gertrud Burman som nu kommit in i det undersökningsrum på Djurkliniken i Skellefteå där jag väntat tillsammans med Lillkisse och hennes matte Lena.
Lillkisse var väldigt avmagrad när hon kom tillbaka och det kopplade hennes ägare förstås samman med den sjutton dagar långa vandringen men avmagring är också ett symtom på hypertyroidism. Oftast orsakas sjukdomen av en godartad tumör på sköldkörteln. Katten magrar trots att den äter mycket och om sjukdomen (som även kallas giftstruma) fortgår obehandlad kan katten få högt blodtryck, hjärtsvikt och leverskada. Överproduktionen av sköldkörtelhormon sätter hela kroppen på högvarv vilket kan bli påfrestande för hjärtat och andra organ.
– När jag får in en så här gammal katt gör jag alltid en allmän hälsoundersökning och mina misstankar om att Lillkisse hade hypertyroidism stärktes av att hennes hjärta slog väldigt fort. Blodprovet visade på för höga njur- och levervärden samt kraftigt förhöjda värden på sköldkörtelhormon T3 och T4 vilket också bekräftade diagnosen, berättar Gertrud.
När diagnosen hypertyroidism är ställd finns det olika behandlingsalternativ; operation, strålning eller medicinering. Strålning utförs bara på vissa större djursjukhus så det var inget alternativ. Möjligheten till operation fanns på närmare håll men inte i Skellefteå.
– Så för Lillkisse blev det medicinering och det verkar som om hon mår ganska bra av det, eller hur, säger Gertrud till Lena.
– Ja, enda skillnaden jämfört med tidigare är att hon sover mycket mer men det kanske beror mer på åldern?
– Ja, man får räkna med att sömnbehovet ökar med åldern hos de flesta katter. De uppföljande undersökningar vi har gjort på Lillkisse har visat att hon inte har några biverkningar som blodbrist eller förhöjda njurvärden. Hon har nu en tillfredsställande blodbild med undantag av lindrigt förhöjda njurvärden men vi kommer att fortsätta följa blodvärdena och den totala nivån av T4, konstaterar Gertrud.
NJURSVIKT VANLIGAST
Kronisk njursvikt är den vanligaste sjukdomen hos äldre katter. Symtomen är delvis desamma som vid hypertyroidism; katten dricker mycket men är ändå uttorkad och går ner i vikt. Kronisk njursvikt kan ha flera bakomliggande orsaker men den vanligaste är åldersförändringar i njuren.
– När jag misstänker kronisk njursvikt tar jag blod- och urinprover, kollar blodtrycket och kan även se spår i näthinnan om blodtrycket är förhöjt.
Diabetes är inte heller ovanligt på äldre, överviktiga katter. Även här är symtomen ökad törst och aptit men ändå viktminskning. Ökat kissande kan också vara ett symtom på diabetes mellitus som innebär mellan insulin och blodsocker inte fungerar. Normalt ska insulinet, som produceras i bukspottskörteln, hjälpa blodsockret att komma in i cellerna och arbeta. Precis som människor kan katter ha två olika typer av diabetes, typ 1 då inget insulin bildas och typ 2 då cellerna blir okänsliga för insulinet. Det är den senare typen som är vanligare hos äldre och överviktiga katter.
– Det är viktigt att hålla katten vid normalt hull även när den blir äldre och inte rör sig lika mycket som förut.
När katten väl fått diagnosen diabetes typ 2 bör den sättas på diabetesdiet. I undantagsfall kan man försöksbehandla med blodglukossänkande medicin. Vissa katter kan tillfriskna om de går ner i vikt. Typ 1-diabetes måste behandlas med dagliga insulininjektioner. Gertruds kollega på djurkliniken, Beth-Lis Raghall, som är biomedicinsk analytiker, vill tillägga att det bästa är om kattägare kan undvika att kattens vikt ökar med åldern.
– Tyvärr är det för många kattägare som låter sina katter bli passiva. Äldre katter behöver sina ägares hjälp med att motionera och röra sig mer. Om ägaren leker med katten eller gömmer torrfoder så att katten får leta efter det rör den sig mer och med mer aktivitet kan många katter må bra längre.
Gertrud tillägger att en katt i naturen hela tiden växlar mellan aktivitet och vila. Därför är det viktigt att man inte accepterar att den gamla katten ligger kvar i soffan hela dagen. Det är något som Lillkisses matte tänkt på.
– Ja, på somrarna när vi flyttar ut i stugan piggnar hon till men i stan har vi vant henne vid att gå i koppel en sväng varje morgon, säger Lena.
VAR FEMTE KAN HA ARTROS
Det kan dock krävas lite större fantasi av ägaren för att stimulera och aktivera en äldre katt. Gamla leksaker duger inte. Det är också svårt att införa nya vanor och rutiner. En rutin som en gammal katt skulle må bra av men som bara accepteras av katter som vants vid det redan som kattungar är tandborstning.
– Men man bör ändå låta veterinären se över tänderna oftare hos en gammal katt. Det är mycket vanligt att gamla katter har ont i munnen. Värk i lederna är också en vanlig åkomma som många kattägare inte lägger märke till, menar Gertrud.
Ledvärken beror ofta på artros som är en inflammation i leden som leder till en försämring av ledbrosket. En ganska vanlig åkomma hos såväl människor som olika däggdjur. En retrospektiv brittisk studie har visat att 22 procent av alla katter som röntgats hade artrosförändringar. Om mönstret är detsamma i Sverige innebär det att var femte svensk katt lider av artros. Symtomen kan vara hälta, smärta och minskad aktivitet men eftersom katter är duktiga på att dölja smärtsymtom är det vanligt att ägaren tror att den minskade aktiviteten bara beror på ålderdomsssvaghet.
– Om man upptäcker artros kan man sätta in ett foder med mycket glukos-aminer. Glukosamin kan även ges i tablettform och bidrar till att hålla ledbrosket friskt genom att smörja leden. De katter som har för mycket artros måste dock också ha smärtstillande medicin, förklarar Gertrud.
Hill’s är en av flera kattmatstillverkare som erbjuder en fodersort som ska minska artrosdrabbade katters besvär. Förutom extra glukosamin ingår också fettsyror som minskar effekten av brosknedbrytande enzymer. Bland andra läkemedelsföretaget Boehringer-Ingelheim erbjuder glukosamin i tablettform och inflammationsdämpande preparat.
ÅRLIGA HÄLSOKONTROLLER
Många kattägare har regelbunden kontakt med veterinären tills katten är vuxen och kommer sedan inte förrän katten blir skadad eller riktigt sjuk. Gertrud ser dock en trend att alltfler kattägare inser värdet i regelbundna vaccinationer som kombineras med en allmän hälsokontroll. Raskatter som ska ställas ut måste vaccineras varje år enligt Svenska Kattklubbars Riksförbunds regler men enligt FASS räcker det att vaccinera mot kattpest vart tredje år.
– Regelbundna hälsokontroller är A och O när katten börjar bli gammal. Tyvärr kommer de flesta inte in förrän det hänt något så att de ser att kattens hälsa blivit mycket sämre. Med en hälsoundersökning kan man hitta problem innan de blir för svåra. Jag gör en allmän undersökning och hittar jag något när jag tittar och känner igenom kroppen ber jag kattägaren att få ta ett urin- eller blodprov, betonar Gertrud.
Även om hon gärna skulle se att fler katter kom på regelbundna hälsokontroller så tycker Gertrud inte heller att det är vanligt att kattägare kommer in med sin gamla katt först när det är för sent att göra något åt kattens krämpor.
– Nej, det är inte vanligt. De flesta kattägare tycker ju om sitt djur. Katterna är duktiga på att dölja symtom men med regelbundna hälsokontroller kan du kompensera åldersförändringar i lever- och njurvärden genom att välja ett medicinskt anpassat foder.
Behandlingar som kräver att katten sövs är svårare att genomföra på en äldre katt men det går genom att narkosen anpassas till den individuella kattens sjukdomshistoria. I många fall kan rätt behandling ge katten flera år till av gott liv.
– Veterinärmedicinen utvecklas enormt hela tiden så det blir fler och fler åkommor som vi kan behandla. Som veterinär måste jag ändå till slut diskutera med djurägaren om behandlingen är meningsfull eller om den bara förlänger kattens lidande. Till slut måste man låta sin kisse somna in och det är mitt ansvar som veterinär att förmedla den insikten när det behövs, menar Gertrud Burman.