Katter som äter kortison är mer infektionskänsliga än andra – därför bör en veterinär kontrollera om en bakteriell infektion eller något annat tillstött. Får katten i sig sina tabletter? Vissa katter lär sig att spotta ut tabletten diskret.För katter med astma som behöver kortison kontinuerligt kan en inhalator vara ett bra komplement eller alternativ, även om vi lite slarvigt säger att katter ”tål” kortison bra.
Jag har själv köpt en så kallad AeroKat inhalator till mina egna ”astmakatter”. Till denna inhalator följde med två storlekar av transparenta plastmasker. Den mindre av dessa tycker jag passar katterna hyfsat (siames/orientaltyp). Såvitt jag vet är dessa framtagna för katt. Titta in på www.aerokat.com för mera information.
Det är viktigt att successivt vänja katten dels vid masken, dels vid medicineringen. Träna gärna utan medicinering först. Det brukar gå lättare för katten att inhalera luftrörsvidgande medicin såsom Airomir, det som behandlingstillfället ofta inleds med. Kortisonet däremot luktar/”smakar” illa och katterna brukar inte uppskatta det. Många katter håller därför andan inledningsvis – därför är det viktigt att se att katten verkligen inandas kortisonet – annars har ju behandlingen ingen effekt. Det är också väsentligt att skaka ”flaskan” innan den används. Djursjukhusets personal bör kunna hjälpa dig med instruktioner. Kanske kan du annars få hjälp av de företag som säljer inhalatorerna i Sverige. Att spraya kortisonet i svalget kanske har någon effekt men tanken är ju att medicinen ska tas upp längre ner i luftvägarna. Det är inte ovanligt att det kan ta upp till en månad att vänja katten vid behandlingen. Under tiden kan katten behöva behandlas med tabletter. Lycka till med träningen!

Din katt mår inte bra, men det är mindre sannolikt att han drabbats av kattpest. Denna virussjukdom ger i första hand kräkningar och diarré, även om mindre typiska symtom också kan förekomma. Vaccination mot kattpest ger ett mycket gott skydd mot sjukdom.
En katt har normalt 38-39 grader i temp, och enda sättet att se om katten har feber är att ta tempen i ändtarmen på katten. Applicera lite vaselin eller liknande på termometern, och var två personer som hjälps åt. Det fungerar inte att känna på nosen för att uppskatta kattens eventuella feber.
Jag föreslår att ni omgående bokar tid för en undersökning av er katt hos en veterinär.

Du har inte sett ett samband med någon särskild utfodring? Notera gärna det. Kanske äter han stundtals mycket torrfoder och dricker för lite, detta kan ge hård avföring.
Det jag främst rekommenderar är att en veterinär rektaliserar honom, det vill säga känner med ett finger i kattens ändtarm. En lugnande spruta kan behövas vid denna undersökning. Då noteras bland annat om det verkar vara särskilt trångt i grovtarmen/bäckenet och om tarmslemhinnan känns normal eller inte. Det är också idé att känna på analsäckarna vilka ibland kan inflammeras på katt – det är betydligt mera sällsynt på katt än hund. Medtag gärna några avföringsprover för analys, det kan vara bra att se om det finns tecken på grovtarmsinflammation. Du har säkert noterat detta redan, men det är förstås viktigt att se att en katt som sitter på lådan och ”trycker” och har det besvärligt verkligen kissar. Det har hänt att kattägare söker för förstoppning när katten egentligen har svårt att kissa. Urineringsbesvär kan komma och gå.

När katten är halt på flera ben kan vi misstänka att det endera rör sig om en infektion, eller en immunologisk sjukdom. Kronisk degenerativ ledsjukdom har relativt nyligen beskrivits hos katt. Sjukdomen leder till benpålagringar runt/vid vissa leder. Lederna kan deformeras och ge smärta vid rörelse och hopp. Vi tror att det rör sig om en immunologisk ledsjukdom. Många katter blir halta medan andra ledförändringar upptäcks till en början som bifynd vid en röntgenundersökning.
Katter kan bli halta av bitsår/bölder, det drabbar sällan flera ben. Detsamma gäller en tumör i skelett, muskel eller nerv i en extremitet.
Höftledsdysplasi är en utvecklingsrubbning som ofta drabbar unga, lite tyngre hundar. Sjukdomen finns hos maine coon men kan dyka upp bland andra raser också.
Inflammatoriska ledsjukdomar kan behandlas med medicin särskilt framtagen för katt. Behandlingen är livslång.
Det är ibland svårt att upptäcka att katten har ont i led/er. En katt tas ju inte ut för rastning, och reaktionen på smärta kan helt enkelt bli att katten ligger mera och undviker hopp.
Jag föreslår att du bokar tid hos veterinär för en undersökning.

En katt kan få mjäll och /eller fälla päls av flera skäl. En orsak till detta under vintertid kan vara att katterna håller sig mera inomhus där luften är torr och därmed bildas mjäll lättare. Katter som börjar bli äldre kan bli stela i lederna och därmed får de svårt att komma åt att rengöra sig överallt. Detsamma kan gälla överviktiga katter.
Ett nedsatt allmäntillstånd kan leda till att hud och päls påverkas negativt. Det faktum att din katt verkar trött och sover mycket kan väcka misstanke om sjukdom, men så här års sover också katter extra mycket.
Det finns små hudkvalster som liknar mjäll, och dessa kan infektera katter. De diagnosticeras lätt med hjälp av ett mikroskop och går att behandla.
Det kan sålunda vara idé att boka tid hos din veterinär för att låta undersöka din katt. Det är tyvärr omöjligt att utan undersökning säga något mera säkert om orsaken till kattens symtom.

Mag-tarmproblem kan ha en infektiös orsak, och då är det förstås möjligt att infektionen kan spridas från en katt till en annan. Orsaken kan vara parasiter, virus eller bakterier.
Det kan även röra sig om en reaktion/överkänslighet mot något i fodret. Även om ni kanske provat olika foder kan innehållet eller proteinkällan vara detsamma.
Ett mag-tarmproblem som inte låter sig behandlas med enbart diet bör utredas av veterinär. Det är till exempel lämpligt att undersöka ett antal avföringsprover avseende parasiter och eventuellt odling.
Jag föreslår därför att ni bokar tid hos en veterinär. Samla gärna avföring från tre till fyra tillfällen att ta med för analys vid besöket. Avföringen kan förvaras i plastpåse på en sval plats, till exempel kyl eller balkong under den kyliga årstiden.

De symtom du beskriver att Jonatan har, god aptit men trots det avmagring, diarré samt hans ålder leder främst tankarna till giftstruma, en överproduktion av sköldkörtelhormon. Sjukdomen leder till en ökad ämnesomsättning, och dessa katter uppfattas sällan som sjuka eftersom de har god aptit och är mycket aktiva. Många kan uppfatta det som ”normalt” att en äldre katt blir tunn i hullet, men så är inte fallet.
Diabetes ger initialt god aptit som så småningom försämras och tilltagande avmagring, men huvudsymtomet brukar vara ökad törst och urinering.
Njursvikt drabbar ofta äldre katter, och då ser vi också symtom som ökad törst och viktminskning - men dessa katter har sällan god aptit.
För att kunna avgöra vad Jonatan drabbats av bör dels en undersökning göras, dels bör ett blodprov tas inledningsvis. På en katt med dessa symtom analyseras som ett minimum sköldkörtelvärdet, socker (så kallat fruktosamin) samt njur- och levervärden.
Katter med giftstruma kan behandlas. De alternativ som finns är radiojodterapi, kirurgi eller livslång tablettbehandling. Med hjälp av radiojodterapi behandlas de sjukdomsförändrade cellerna i sköldkörteln. Katter mår generellt knappast dåligt av behandlingen men måste vistas på djursjukhus under cirka en veckas tid. Innan behandlingen påbörjas måste veterinären säkerställa att katten mår bra för övrigt. Dels kan den förhöjda sköldkörtelhalten ge förändringar sekundärt på andra organ såsom hjärta och njurar, dels är katten som drabbas en äldre individ varför flera sjukdomar kan förekomma samtidigt, oberoende av varann. Kirurgi botar vanligen sjukdomen, men det kan vara svårt att få bort alla förändrade körtelceller varför katten ibland måste opereras på nytt. Tabletter måste ges för resten av kattens liv. De ger ibland biverkningar såsom aptitlöshet, klåda och förhöjda levervärden. Väljs strålbehandling eller kirurgi inleds alltid behandlingarna med tabletter.
För att konstatera diabetes analyseras blod-och urinsocker. På katt är det en fördel att analysera fruktosamin istället för glukos, då katter mycket lätt stressar till sig en förhöjd blodsockernivå (till och med ett förhöjt urinsocker ses ibland). Det syns inte alltid på katter att de är stressade – de är bra på att dölja det. Sjukdomen behandlas vanligen med insulininjektioner en till två gånger dagligen samt viktkontroll. Det är väsentligt med noggrann uppföljning av sockervärdena.
Vi vet idag inte varför äldre katter så ofta drabbas av njursvikt. När cirka 75 procent av njurarnas kapacitet har försvunnit ser vi det i form av förhöjda njurvärden. Ibland är orsaken till njursjukdomen en infektion, ibland kommer en infektion som en följd av njursvikt. Dessa tillstånd kan som regel behandlas men däremot kan njurarnas funktion i sig inte återfås. En särskild kost rekommenderas som regel till katter som fått problem med njurarna.
Jag rekommenderar er att boka tid för en undersökning av Jonatan.

Analsäckarna bör kontrolleras. Analsäckarna sitter ungefär klockan 5 och klockan 7 på var sida om analöppningen, De producerar ett sekret och töms ofta i samband med defekering eller om katten blir skrämd. De kan inflammeras vilket kan leda till att utförsgången blir svullen, innehållet svårtömt och inflammationen kan leda till en böld.
Vissa katter har också ett mera trögflytande sekret normalt vilket gör att öppningen lättare ”pluggas igen” och irriterar. Analsäckarna är inte helt enkla för den enskilda djurägaren att undersöka – katter håller på sin integritet och ogillar undersökning av de intima delarna. Beroende på vad katten tillåter kan en veterinär behöva ge katten lugnande för att genomföra undersökningen. Med en samarbetsvillig katt är undersökningen lätt, analsäckarna töms och spolas.
Precis som du säger kan maskinfektion orsaka klåda, och ses ingen mask kan man möjligen ta ett avföringsprov för att verifiera att där verkligen finns maskar eller ägg.
Avföring som är lös fastnar lätt i pälsen och leder till irritation, men vad jag förstår är det inte problemet här? Hundar med allergier kan ibland bli mycket irriterade i perianalområdet, jag upplever att katter mera sällan drabbas av det.

Blod i avföringen är tecken på en inflammation i tarmen. Jag misstänker att du sett färskt, rött blod i avföringen. Det tyder på att blodet kommer från den bakre delen av tarmen. En blödning i magsäck/tarmens främre del resulterar i svart avföring, Vid en tarminflammation ses ofta slem i avföringen, vidare kan avföringen vara lös i större eller mindre utsträckning. Symtomen kan komma och gå med en till flera dagars mellanrum.
Du skriver inget om huruvida katten är påverkad i allmäntillståndet, om den har diarré eller om katten gått ner i vikt. Tarminflammationer kan orsakas av parasiter såsom inälvsmask, virus, bakterier eller allergiska reaktioner. Ibland går det inte att fastställa vad som säkert orsakat symtomen. Blod i avföringen kan också komma från inflammerade analsäckar eller sår i analområdet. Analsäcksinflammationer på katt är inte särskilt vanligt.Blod i avföringen bör utredas. Det är en god idé att samla avföring från några tillfällen och ta med till veterinärbesöket.

Katter kan vara ibland vara känsliga för miljöbyte, det finns katter som tillfälligt mår mentalt riktigt dåligt av att deras hemmiljö ändras. Det fordras inte ens alltid en flytt, det kan vara tillräckligt att någon i hushållet flyttar ut eller in. Det kan leda till att katten kissar på ”fel” platser.
När katten är med om en flytt kan det vara lämpligt att successivt öka det område i huset/lägenheten som den får tillgång till. Placera mat och vatten inom räckhåll. Visa var lådan placeras, kanske är det rent av lämpligt att ha någon/några extra lådor tillgängliga. De första dagarna är extra stressiga och det kan vara mycket spring när kartonger packas upp och möbler flyttas runt, Låt gärna katten vara i ett enda rum med dörren stängd.
En flytt innebär stress, vilket också kan orsaka att latenta infektioner blossar upp och ger kliniska symtom. Det gäller framförallt virusinfektioner.
Som jag skrivit tidigare kan en katt som varken äter eller dricker få symtom från levern, en så kallad ”fettlever”. Levern är inte sjuk från början, men svält i kombination med kattens speciella ämnesomsättning leder till att det fett som bryts ner lagras i levern då svälten också medför proteinbrist. Resultatet blir nedsatt leverfunktion. Tillståndet kan många gånger behandlas med intensivvård i form av medicinering, dropp och magsond. Det drabbar vanligen överviktiga katter. En katt som inte äter bör undersökas/behandlas av veterinär inom ett till två dygn.

En gissning är att det du beskriver är en juvertumör. Juvertumörer på katt är vanligen elakartade – uppskattningsvis i 70-80 procent av fallen. Juvertumörer drabbar nästan bara honkatter, och en bidragande orsak till utvecklingen av dessa tumörer är p-piller. Därför bör honkatterna kastreras tidigt för att förebygga denna sjukdom.
Juvertumörer har en benägenhet att sprida sig, endera lokalt i omgivningen, eller till inre organ. Det som låter lite oroväckande är att knölen kommit tillbaka vid två tillfällen på relativt kort tid, samt att den tycks snabbväxande. I samband med tumöroperationer görs ofta en analys av vävnaden, i syfte att försöka säga något ytterligare om prognosen.
Jag föreslår att du diskuterar analyssvaren från de bortopererade knölarna med din veterinär som samtidigt kan undersöka din katt ur olika aspekter. Det är viktigt att se till hur katten mår idag och sjukdomens prognos.
Eftersom du bor i Stockholmstrakten har du också möjlighet att boka tid hos en onkolog (en veterinär som har tumörsjukdomar som sitt specialintresse) för undersökning av katten.

En hörntand som är så lång att den ligger an motstående käke kan slipas ner. Inte alla katter verkar besvärade men be din veterinär titta vid nästa besök. Vid behov slipar veterinären ner tanden med hjälp av ett särskilt instrument. Katten behöver sövas eller åtminstone sederas för denna åtgärd.
Problemet som uppstår med långa tänder är just att det bildas fickor i tandköttet vilka dels kan samla på sig matrester, dels kan inflammeras.

Det är inte omöjligt att det första löpet kan vara på gång. En honkatta kan mycket väl börja löpa vid denna ålder, särskilt orientaler eller dess släktingar. Raser som perser och exotic löper för första gången normalt vid en senare ålder, ett till ett och ett halvt års ålder är vanligt. Däremellan finns ett tidsspann där löpet kan starta. Viltlevande katters löpperioder är helt styrda av ljuset – de löper under årets ljusa tid.
Ju längre ljusa dagar, ju tidigare i åldern startar löpet. Våra innekatter svarar inte på ljuset på riktigt samma sätt.
En honkatt som löper kan slicka sig runt vulva men framförallt märks en löpning på att hon jamar högt, kråmar sig och står med böjda framben och bakbenen högt. De kan urinmarkera, ”förfölja” sin ägare och är inte alltid så intresserade av att äta. Det inträffar inte sällan att den nyblivne honkattägaren söker veterinär, allvarligt oroad, över sin katts ”sjukliga” beteende. Diagnosen är enkel att ställa – beteendet är helt normalt för ett löp.
Tilläggas kan att en honkatt endast får ägglossning i samband med parning, cirka ett till ett och ett halvt dygn därefter. Honan löper cirka 5-8 dagar. Blir hon inte betäckt löper hon om efter tio till fjorton dagar.
En anledning till att honkatter kan slicka sig runt vulva är urinvägsinfektion. Nu ska vi komma ihåg att blåskatarr orsakad av bakterier är sällsynt på katt. De som trots allt kan drabbas är enligt min erfarenhet yngre eller äldre honkatter, men inte sällan tillkommer då symtom som täta besök på lådan.
Uppvisar kattan typiska löpsymtom går det knappast att ta fel på det beteendet. Är enda symtomet att katten slickar sig runt vulva kan ett veterinärbesök vara påkallat.

Knölens ursprung är omöjlig att uttala sig om. En tumör kan förvisso ömma ibland men en böld efter ett bitsår ömmar definitivt. Ett vanligt ställe att hitta bölder på är till exempel länden.
Det är bra om knölar på katt undersöks/tas bort så fort som möjligt, innan knölen hunnit växa till i storlek – knölar i huden på katt är inte sällan elakartade. Skärs knölen bort i tid och med vida marginaler kan de botas. En böld är förstås inte så farlig men kan bli stor och smärtsam. För snabbast avläkning ska den dräneras av veterinär. Antibiotika behövs sällan.

Från inre ögonvrån på katt (och hund) utgår det tredje ögonlocket eller blinkhinnan. Här finns en tårkörtel och blinkhinnan kan dras upp som ett extra skydd för ögat.
Katten kan dra upp tredje ögonlocket i samband med ett nedsatt allmäntillstånd. Anledningen till att den inte mår bra kan förstås ha flera orsaker, och det finns inte ett enda svar. När jag var liten fick jag lära mig att när blinkhinnan var framme var det ett tecken på att katten hade mask, men riktigt så enkelt är det inte. På min egen honkatt faller tredje ögonlocken fram när hon är trött, trots att hon är helt frisk. Orsaken till framfallet kan vara att katten gått ner i vikt – har katten inte avsiktligt bantats kan det vara ett tecken på sjukdom. En katt med nedsatt allmäntillstånd på något sätt – trötthet, nedsatt aptit, feber och så vidare – med eller utan framfallet tredje ögonlocket, bör undersökas av veterinär.

Som du redan har märkt är katter om sig och kring sig med maten. Det är inte helt enkelt att få katten att ändra matvanor. Jag förstår att du vill ha möjlighet att ge honom annat än torrfoder. Ett torrfoder av god kvalitet är nu inte skadligt, men går det att komplettera med våtfoder tycker jag att det är bra.
När det gäller våtfoder har jag märkt på mina egna katter att vissa märken helt klart föredras. Den typ av våtfoder de uppskattar är de fodren som består av mer eller mindre hela bitar i sås. De avstår gärna både det foder som har purékonsistens och det som ligger mer eller mindre i gelé.Liksom du tror jag att portionspåsar är att föredra framför större burkar som måste kylförvaras emellan måltiderna. Katter vill normalt ha ”färsk” rumstempererad mat.
Du får fortsätta att pröva dig fram. Får du bara ”napp” med något våtfoder tror jag att det blir något lättare att variera emellan dem. Om din katt tycker särskilt om räkor kan du också prova att toppa det nya fodret med några nyskalade räkor. Låt maten stå framme en stund, men har den stått framme hela dagen är det inte troligt att han äter upp den.
Till slut vill jag poängtera att det inte går att ”svälta” katter i flera dagar i hopp om att de till slut ska äta den erbjudna maten. Katter tål inte att svälta eftersom deras lever inte klarar av det.

Jag vill bestämt avråda dig från att ge din katt ett preparat, läkemedel som naturmedel, som inte är registrerat för katt. Ett preparat blir registrerat för katt då det visats genom studier att katten tål en viss dos vid en viss diagnos. När så skett kan du se att medicinen finns upptagen i FASS vet. Här listas alla preparat för djur. Observera dock att det inte innebär att alla mediciner i FASS vet passar alla djurslag.
Katters möjlighet att ”avgifta” olika preparat i levern skiljer sig från både hund och människa. Det får till följd att den medicin en människa utan problem kan inta istället är direkt dödlig för katt. Ett exempel på det är Alvedon.
Naturmedel är inte heller lämpliga att ge katter per automatik. Också så kallade naturmedel kan omvandlas på ett negativt sätt i kattens kropp.
Många katter är ängsliga i nya miljöer, jag vet inte riktigt vilka sammanhang du här avser. Mitt förslag är att du vänder dig till en veterinär intresserad av katters beteende för att se om ni kan få hjälp där. Jag rekommenderar gärna litteratur skriven av brittiska veterinären Sarah Heath för läsning om katters naturliga och ibland avvikande beteende. Du kan också titta på hemsidan för Feline Advisory Bureau,
www.fabcats.org

Tidigare rekommenderades att kastrera både han- och hon katter vid just könsmognaden. Olika raser blir könsmogna vid olika åldrar, orientaler kanske vid redan 5-6 månaders ålder och perser vid dryga året. Orsaken till just detta val av tidpunkt känner jag inte till. En möjlig förklaring är att det kan ha varit mera riskabelt att söva yngre katter en tid då vi inte hade tillgång till moderna narkosmedel.
Numera rekommenderas kastration från cirka 6 månaders ålder men tidpunkten är inte absolut. Det väsentliga är förstås att en veterinär bedömer att katten tycks tillräckligt gammal och frisk för att klara en narkos. Motivet till att kastrera hankatter är en önskan om att förhindra oplanerade dräktigheter och därmed kattungar. En hankatt som är okastrerad vandrar långväga och riskerar att hamna i bråk då han inkräktar på andras revir. Ett annat skäl är förstås den lukt okastrerade hankatters urin har. Ju tidigare hankatten kastreras desto mindre sannolikt är det att han fortsätter markera revir inomhus – en vana som kan vara svår för djurägaren att stå ut med. En följd av alltför tidig kastration kan vara att katten får lite längre ben än normalt, benen slutar växa lite senare. Jag har dock inte iakttagit det på någon katt jag träffat men sett det beskrivet i litteraturen. Samma diskussion som ovan gäller honkatter. Ytterligare en fördel med tidig kastration av dessa är den preventiva effekt kastration har mot juvertumörer.

Det går inte att ge ett enkelt svar på din fråga. Du bör genast ta din katt till veterinären då det låter som att den är allvarligt sjuk. Orsaken kan vara alltifrån en främmande kropp som fastnat i tarmen till förgiftning eller organsvikt. När ett djur inte får behålla vatten och verkar apatiskt ska veterinär konsulteras. Sannolikt görs ett ultraljud eller röntgen samt tas blodprov. Det låter som att en vistelse på djursjukhus för dropp och behandling är aktuell.

Eftersom din katt är hela 16 år gammal är det lämpligt att du låter din veterinär undersöka henne. Det framgår inte av frågan hur ofta hon kräks men det är uppenbarligen tillräckligt ofta för att du ska uppfatta det som onormalt. Om en yngre katt med ett helt opåverkat allmäntillstånd kräks, kan en enkel åtgärd vara att utfodra katten lite oftare med ett foder som är skonsamt mot mag-tarmkanalen. Jag vill inte rekommendera dig det som första åtgärd eftersom din katt är lite äldre. Invärtes sjukdom som orsak till kräkningarna bör först uteslutas av en veterinär.

Det är svårt att bedöma om denna katt faktiskt har ovanligt stora tänder eller inte. Hörntänderna framstår ofta som ”stora” möjligen – just dessa tänder kan också se lite ”farliga ” ut. Det väsentliga är förstås huruvida katten lider av sitt eventuella bettfel? Om katten har god aptit och inte verkar ha problem med att äta låter det inte som någon påtaglig fara men för att säga detta säkert bör förstås en veterinär undersöka kattens mun.

En möjlighet är att det finns ett passagehinder i matstrupen eller att någon struktur i omgivande vävnad pressar mot matstrupen. Det kan vara en nybildning eller en infektion/inflammation. Matstrupen i sig kan vara inflammerad. Som du märker finns flera teorier. För att fastställa en orsak kommer veterinären sannolikt dels att röntga, dels att titta ner i svalg och strupe. Det kan också vara bra att raka ett område på halsen för att se om där finns tecken på till exempel bitskada. Jag tycker att du bör kontakta ett djursjukhus omgående. Kattens svalg/matstrupe är trång varför det kan vara lämpligt att välja en större välutrustad klinik/djursjukhus.

Grå starr eller katarakt brukar yttra sig som en grumling av linsen, vilken är placerad centralt i ögat. En linsgrumling kan ge försämrad syn och är ofta en åldersförändring. Hundar kan få grå starr på grund av diabetes men katarakt av detta skäl drabbar mera sällan katter av någon anledning. Vissa typer av katarakt är ärftliga medan andra kan orsakas av inflammationer i ögat eller trauma.
Jag associerar inte din beskrivning av kattens ögonförändring till grå starr, men det kan dels röra sig om någon förändring i själva ögat eller rent av på tredje ögonlocket, som ibland kan vara lite mörkpigmenterad. Tredje ögonlocket fäster i inre ögonvrån och är en hinna som ibland kan glida upp över kattens öga. Symtomen på din katt behöver inte vara allvarliga och det låter bra att han inte verkar besvärad. Jag tycker ändå att du bör boka tid hos din veterinär för att få veta vad det kan vara.

Det är vanligt att kastrerade katter går upp i vikt, det behöver dock inte vara så. Viktökningen kan bero dels på inaktivitet, dels på hormonell förändring. Det är klokt av dig att tänka i ett nästa steg – att övervikt kan leda till så kallade välfärdssjukdomar. Eftersom det kan vara svårt att få katter att gå ner i vikt är det klokt att kontakta en djurklinik med kostrådgivare.
De kan ge tips om vilket foder som ska användas under inledande viktminskning, och därefter ange vilket underhållsfoder som kan vara lämpligt. En katt, och särskilt inte en överviktig katt, får inte minska i vikt för snabbt då de riskerar att utveckla leversjukdom, så kallad fettlever.
Det är inte normalt att hitta färskt blod i avföringen, särskilt inte vid upprepade tillfällen. Tecken på en grovtarmsinflammation kan vara just färskt blod i avföringen. Du bör boka tid hos veterinären för detta. Samla gärna några avföringsprover och ta med till besöket.

Din katt verkar inte besvärad av sina kala fläckar? Då tänker jag närmast på om han slickar sig mera, att områdena är röda eller svullna? Inte sällan kan katter få små kala, helt reaktionslösa fläckar på hasspetsarna där det inte finns så mycket underhudsvävnad. Det blir helt enkelt mer ”nötning” mot underlaget här. Du skriver att dina katter närmar sig ett års ålder, be din veterinär titta i samband med ett-års vaccinationen.

Snuva med rinnande ögon och nos är vanligt bland katter, framförallt där katter hålls i större grupper. Orsaker till symtomen är ofta herpes och calicivirus. Katterna behöver inte alltid vara särskilt påverkade i allmäntillståndet, förutom kattungar som kan bli riktig dåliga och fordra inskrivning på djursjukhus. De får då dropp samt vid behov antibiotika mot sekundär infektion. Infektionen är mycket smittsam och sprids då katterna nyser och hostar på varandra. Herpes-infektionen blir ofta kronisk. Blir katten utsatt för stress kan infektionen blossa upp på nytt, men vanligen med lindrigare symtom än primärinfektionen Bakterien Chlamydofila (tidigare Chlamydia) ger framförallt rinnande ögon. Den kan behandlas med antibiotika men kan också vara självläkande.
För att säkert ställa diagnos måste provtagning göras. Profylax finns i form av vaccin där infektion med herpes/calici kan lindras men infektion förhindras inte till 100%. Vaccin mot Chlamydofila rekommenderas inte rutinmässigt.
Ska veterinär besökas eller inte? Kattungar kan bli dåliga snabbt. Din katt är relativt ung, varför det kan vara idé att kontakta veterinär för undersökning.

Mitt råd är att du kontaktar veterinär omgående. Det ligger nära till hands att tänka på en mag-tarminflammation. Orsaken till dessa finner vi inte alltid, men ibland orsakas de av foderintolerans. Det bör också undersökas om lever eller bukspottkörtel är involverad.
Katter kan kräkas på grund av en främmande kropp stoppar till i tarmen, men det är mindre troligt då din katt kräkts så länge. Sannolikt kommer veterinären att ta ett blodprov och kanske också analysera ett avföringsprov. Det låter som om en undersökning i narkos med fiberendoskopi av magsäck och tarm kan vara aktuell. Innan detta görs rekommenderas kanske en ultraljudundersökning eller röntgen. De flesta magtarm-inflammationer behandlas med diet och medicin med gott resultat.

Det är inte lämpligt att utfodra sina katter med enbart räkor förstås. Att ge friska katter räkor som godis då och då ser jag inte som något olämpligt. I grund och botten tycker jag att ett bra kommersiellt helfoder är en bra bas för utfodring av katt. Jag föredrar själv att ge mer konserv framför torrfoder men det är förstås en smaksak för katten (och djurägaren!).

Genom att granska tändernas slitage på hästar går det att skapa sig en uppfattning om deras ålder – detsamma gäller tyvärr inte för katter. Tändernas utseende kan ge en fingervisning om huruvida katten är ung eller gammal, men tyvärr kan ingen närmare åldersbestämning göras.
Eftersom du ser tecken på att hon är stel och spänd föreslår jag att du bokar tid hos en veterinär för att undersöka henne. En katta som nyss fått ungar bör undersökas särskilt vad gäller juver och livmoder.
Försök gärna uppskatta hur stor volym vatten hon dricker. Det hjälper veterinären när han/hon ska avgöra om vattenkonsumtionen är normal eller inte. Är det så att hon för närvarande ger di behöver hon dricka mera än vad en icke-digivande katta gör. Om dieten utgörs av uteslutande torrfoder dricker katterna ofta lite mera.

Det låter som att din birma har det besvärligt vintertid. Hans symtom bör undersökas av en veterinär som intresserar sig för hudsjukdomar. Symtomen tycks tydligt bundna till vintersäsongen, och det kan leda tankarna till en allergi. Inför veterinärbesöket, skriv ner när symtomen började, om han har behandlats på något sätt och hur han svarade på behandlingen? Vad äter han nu, och vilka foder har han ätit tidigare? Granska innehållsförteckningen – vilka proteiner, såsom fisk, nöt, lamm med mera ingår i de olika fodren? Mjölkprodukter? Sädesslag? Får han ”godis”?
Ändras miljön på något sätt sommartid? Träffar han andra katter och djur?
Du skriver att han ibland är ”spattig” – händer något vintertid så att han reagerar mera då? Utsätts katter för stress av något slag – inte sällan saker som vi själva har svårt att observera eller tolka som stress – kan det yttra sig som att katten slickar sig för att ”lugna ner sig”. Ett sådant beteende kan resultera i sår. En katt som är stressad kan se helt lugn ut från utsidan – de är experter på teater!

Ja, foder är en hel vetenskap – och i våra butiker finns en oändlig tillgång på olika foder. Jag tror att vi kan vara säkra på att de foder som till exempel säljs hos veterinär och i välsorterade djurbutiker har tillverkats av särskilt utvalda varor och därmed är de lite dyrare. Är det så att katten äter ett mindre kostsamt foder och verkar må utmärkt på det, brukar jag vid förfrågan inte rekommendera ett byte (om det inte finns särskilda skäl). Har katten ett lagom hull, är bra i magen, har en glansig päls får vi förmoda att katten mår bra av sitt foder.
Det går mode i foder som i allt annat, och ibland dyker tyvärr avarter upp. Katter är strikta köttätare och kan därför aldrig livnära sig på vegetabilier.
Mina egna katter får en blandning av olika foder. Huvuddelen av maten består av konservfoder (ett särskilt märke i påsform föredras av katterna) och det kompletterar jag med torrfoder, köpt hos veterinär. Det händer ibland att det blir en och annan räka till honkatten och en och annan skinkbit till hankatten. Smaken är bekant som baken…
Tidigare rekommenderades ofta torrfoder som enda foder. Det går naturligtvis bra att ge det men själv tror jag på lite variation (om inte katten ska äta ett särskilt foder av medicinska skäl). För kastrerade hankatter (vilka är de som har en större risk att utveckla urinsten med urinstopp) tror jag att det är lämpligt att inte ge enbart torrfoder. Tänk också på att kastrerade katter lättare går upp i vikt. Detta bör undvikas av flera skäl.

Nej, din katt är sannolikt inte sjuk alls. Däremot är hon lekfull och plastpåsar prasslar och är spännande. Plastpåsarna har blivit favoritleksaker eller en ovana… Det kanske är tveksamt om det går över eftersom hon är så pass gammal. Intresserar hon sig inte för andra leksaker trots tillgång är enda sättet att gömma påsarna. Mina egna katter är mycket förtjusta i att tugga på papper av någon anledning.
Det kanske inte är direkt nyttigt att tugga på plast men å andra sidan förvaras ju våra livsmedel många gånger i plastpåsar. Jag skulle vara mest bekymrad över om hon fick loss en tillräckligt stor plastbit som svaldes och sedermera fastnade i tarmen.
Det finns en beteenderubbning som bland annat kan drabba vissa burma och siameslinjer, där katterna blir fixerade vid att tugga på/svälja ylle. Denna fixering kan bli mycket besvärlig för både katt och djurägare – enda behandling som finns är också här att se till att katten inte kommer i kontakt med det den vill tugga på.

Du bör boka tid hos din veterinär omgående. Kräkningar kan bero på en mängd olika orsaker – alltifrån bristande avmaskning, magkatarr till mera allvarliga orsaker som njursjukdom. Det är förstås omöjligt att säga utan en grundlig undersökning. Med tanke på kullsyskonens historia tycker jag dock inte att du börjar med avmaskning, utan kontaktar en klinik eller djursjukhus istället.

En kattunge skall vara minst tio veckor gammal när den levereras. Det är lämpligt att katten är undersökt/besiktad av veterinär kort innan leverans. I samband med undersökningen skrivs ett så kallat besiktningsintyg. Diskutera med uppfödare/säljare hur kattungen mår. Som regel har kattungen hunnit avmaskas några gånger i sitt gamla hem, det bör följas upp hos köparen. Vid ca 9 veckors ålder skall kattungen få sin första vaccination. Denna upprepas efter ca 3 veckor samt vid ett års ålder. Därefter vaccineras årligen till vart tredje år. Det allra viktigaste är vaccination mot kattpest (parvovirus). Det är ett mycket smittsamt virus som lever länge i omgivningen. Smitta kan lätt föras med hem till innekatten med hjälp av ägarens skor. Det är därför väsentligt att vaccinera också innekatter mot parvo. Infektionen skadar dels mag-tarmslemhinna, dels benmärg och kan medföra att katten dör. Numera finns kattpestvaccination endast i kombination med kattsnuvevirus. I övrigt rekommenderas inga vaccinationer rutinmässigt för katter som lever i Sverige. Katter som går ute bör definitivt ID-märkas. Endera genom örontatuering eller chip. Det förstnämnda är lättare att se då ett chip fodrar särskild utrustning för att upptäckas. Väsentligt är också att teckna en veterinärvårdsförsäkring. Det bör göras senast leveransdagen. Det är vanligt att katter som går ute får öronskabb. Det finns inget registrerat preparat för att förebygga detta men det är relativt lätt att upptäcka och behandla.

Jag tycker inte att 3 kg låter mycket för en honkatt. Naturligtvis är det svårt att säga något generellt, liksom bland hos oss människor finns det en viss normalvariation. (Min egen katta väger 4 kg och jag uppfattar inte henne som tjock.) Ser hon rund ut kan det bero på hennes päls? Efter vintern ser utekatter ofta kraftigare ut när de får vinterpäls. Kan du känna hennes revben? Har hon midja? Det sistnämnda kan vara svårare att se om hon har mycket päls. En god idé är att ta henne till veterinär för en hälsokontroll. Hon har lyckligtvis varit frisk hittills och ska förhoppningsvis så förbli, men jag vill gärna tala mig varm för årliga hälsokontroller från och med 6-7 års ålder, där veterinären bland annat granskar tänderna. Då kan veterinären samtidigt bedöma hennes hull. Det är en bra idé att regelmässigt väga sin katt, kanske 1-2 gånger om året. Då är det lättare att bedöma om katten faktiskt ökar eller minskar i vikt.

Jag börjar med en definition: både hon-och hankatter kastreras, det vill säga, livmoder och äggstockar respektive testiklar avlägsnas. Vid en sterilisering, vilket till min vetskap mycket sällan utförs på katter i Sverige, knyts äggledare respektive sädesledare av – könskörtlarna förblir intakta kvar i kroppen.
Generellt rekommenderas kastration av katt från och med 6 månaders ålder och uppåt. Vissa katter är fertila från 5-6 månaders ålder, och vill vi undvika oönskade dräktigheter bör vi vara medvetna om det. Inför en narkos görs alltid en undersökning av den enskilda katten för att bedöma att den är frisk och en lämplig narkoskandidat.Genom att kastrera tidigt minskas risken för juvertumörer, vilka i 75-80 procent är elakartade på katt. Också möjligheten att få livmoderinflammation faller bort. Det finns ingen övre åldersbegränsning för kastration – förutom att katten måste vara frisk för övrigt och bedömas klara en narkos. Katter brukar inte betraktas som ”gamla” vid nio års ålder, däremot tar säkert veterinären ett blodprov inför operationen.
Katter löper i princip hela livet, och har därför inget klimakterium. Däremot kan löpet bli mindre frekvent och mindre tydligt med stigande ålder. Katter har för övrigt en annan typ av löpcykel än både människor och hundar. För att ägglossning ska ske måste kattan paras, och sker inte det löper hon om på nytt. Det är en av förklaringarna till att en honkatt kan löpa om i täta intervall.

Min son har fått en liten kattunge som inte är mer än tre månader nu – ungefär? Byter katter tänder? Jag har själv en underbar katt som är 7 år nu och jag kan inte minnas om han bytte tänder?
ELISABET ÅKVIST

Ja, kattungar tappar sina mjölktänder, och får istället permanenta tänder, precis som människor. De nya tänderna brukar ha kommit fram vid ungefär 6 månaders ålder. Det är inte alltid vi märker så mycket av tandbytet men tandköttet på kattungarna kan bli ömt och rött. Ibland hittar vi en tappad tand på golvet.
Andedräkten kan lukta annorlunda vid bytet, och då och då kan vi se lite blod på munslemhinnan. Det är bra att ta tillfället i akt och vänja kattungen vid att borsta tänderna när den är
liten.

Det är förstås svårt att säga vad som orsakat såret. Försök tvätta rent såret med vanligt, rent vatten eller koksaltlösning. Det sistnämnda finns på apotek. Det är en bra idé att försöka klippa bort pälsen runt såret. Det blir lättare att se såret, liksom att fortsättningsvis hålla såret rent. Det är dock inte alltid helt lätt att rengöra sår på katter. Det är en fördel om ni är två som hjälps åt, särskilt när pälsen ska klippas. Ta det försiktigt så att det inte blir ett jack i huden!
Verkar såret djupt/omfattande eller är katten allmänpåverkad bör veterinär kontaktas.

En tilltagande mängd hårbollar kan bero på flera saker såsom stress/oro, klåda, smärttillstånd eller magkatarr.
Mot bakgrund av din berättelse är dock min gissning att kattmamman gärna hjälper till att hålla sina kattungar rena. Nu har de sannolikt lite mera päls än när de var riktigt små. Ett sätt att minska den mängd päls mamman får i sig är att till exempel kamma eller borsta ungarna. Det kan också vara ett bra sätt vänja kattungarna vid att hanteras.
Det finns också ett fodertillskott som heter ”Kattmalt” vilket anges motverka uppkomsten av hårbollar. Det brukar finnas på veterinärkliniker och ibland även i vissa djuraffärer.
Hårbollar i sig är inte farligt, men blir de för stora och vandrar ut i tarmkanalen kan de fastna där. Det märks genom ihållande kräkningar, aptitlöshet och
ett påverkat allmäntillstånd. Då ska veterinär kontaktas så fort som möjligt.

Det är svårt att svara något enkelt då jag inte träffat din katt. Ibland fungerar inte tablettbehandling på katt, och du kan behöva byta till insulininjektioner. Fodret kan behöva justeras, både vad gäller typ av foder eller mängd foder. En katt som har fungerat väl på diabetesbehandling men plötsligt upphör med det bör undersökas ordentligt. En individ med sockersjuka är känslig för infektioner – det är vi alltid uppmärksamma på. Med en obehandlad infektion i kroppen blir diabetes svårare att kontrollera. Vid de återbesök som görs med avseende på diabetes vill vi alltid kontrollera att det inte uppstått en infektion. Det görs genom en klinisk undersökning, blodprov och urinodling.
Katter som får diabetes är mycket sällan unga djur – därför letar vi dessutom efter tecken på annan sjukdom. En katt med sockersjuka får ibland en överproduktion av hormon från binjurarna men kan förstås drabbas av annat också. En infekterad tand kan räcka till för att ställa till besvär, men det framgår inte riktigt hur lång tid som passerat sedan tanden drogs ut.
Du anger inte vilket njurvärde som är analyserat, därför är det svårt att säkert veta hur mycket förhöjt värdet är. Det kan vara värdefullt att göra ett ultraljud på njurarna samt att ta ytterligare njurvärden som jämförelse. Jag föreslår ny kontakt med din veterinär vad gäller fortsatt utredning och behandling.

Katter slickar mycket riktigt ofta i sig substanser och främmande ämnen de får på pälsen eller under tassar. Alla ämnen lämpar sig förstås inte för det. Jag är osäker på vad olika rengöringsmedel kan innehålla. Ofta kan katter rygga tillbaka lite inför starka lukter och låta bli att gå på en våttorkad yta.
Jag brukar stänga till rummen som våttorkats och låter inte katterna gå på golvet förrän det är torrt. Min erfarenhet är att det fungerar bra.

BEHÖVER EN UTEKATT FLER SPRUTOR?

En kattunge skall vara minst tio veckor gammal när den levereras. Det är lämpligt att katten är undersökt/besiktad av veterinär kort innan leverans. I samband med undersökningen skrivs ett så kallat besiktningsintyg. Diskutera med uppfödare/säljare hur kattungen mår. Som regel har kattungen hunnit avmaskas några gånger i sitt gamla hem, det bör följas upp hos köparen.
Vid cirka nio veckors ålder skall kattungen få sin första vaccination. Denna upprepas efter ca 3 veckor samt vid ett års ålder. Därefter vaccineras årligen till vart tredje år. Det allra viktigaste är vaccination mot kattpest (parvovirus). Det är ett mycket smittsamt virus som lever länge i omgivningen. Smitta kan lätt föras med hem till innekatten med hjälp av ägarens skor. Det är därför väsentligt att vaccinera också innekatter mot parvo. Infektionen skadar dels mag-tarmslemhinna, dels benmärg och kan medföra att katten dör.
Numera finns kattpest vaccination endast i kombination med kattsnuvevirus. I övrigt rekommenderas inga vaccinationer rutinmässigt för katter som lever i Sverige.
Katter som går ute bör definitivt ID-märkas. Endera genom örontatuering eller chip. Det förstnämnda är lättare att se då ett chip fodrar särskild utrustning för att upptäckas.
Väsentligt är också att teckna en veterinärvårdsförsäkring. Det bör göras senast leveransdagen.
Det är vanligt att katter som går ute får öronskabb. Det finns inget registrerat preparat för att förebygga detta. Öronskabb är relativt lätt att både upptäcka och behandla.
Har du inte tänkt avla på katten är det lämpligt att kastrera både hon- och han katt från cirka sex månaders ålder. Vi slipper oönskade kattungar samt bidrar till att katten mindre ofta hamnar i slagsmål och håller sig närmare hemmet.
Vänj gärna kattungen tidigt med att bli tittad i öron, mun samt känn igenom kroppen efter sår. Det bästa sättet att förebygga tandsten på är att borsta kattens tänder. Du börjar enklast med hjälp av en kompress, gnid denna mot tändernas kindytor i över-och underkäke. När kattungen blivit van kan du dels övergå till särskild tandborste och en tandkräm särskild framtagen för katt. Det går också att fortsätta använda kompresser. Det viktiga är den mekaniska rengöringen.
Lycka till med nya kattungen!

Min fråga gäller min Jag har två frågor om vår foreign white:
Sedan vi köpte katten har han hostat, det låter som om den kommer långt nedifrån och är en torrhosta. Hans tunga hänger ut under hostan. Vi har avmaskat honom så mycket som man ska. Vi var även hos veterinären som sa att det inte var någon fara.
En dag då vi kom hem var partiet kring höger öga samt höger öga rött och han kisade med det ögat. Vi var hos veterinären och de gav nån ögonsalva som vi satte på tre gånger om dagen. Det skulle göras i tio dagar och nu har vi gjort men han kisar fortfarande.
För övrigt är han mycket pigg och fin katt. Han äter även som han ska. Glad och social och kelig. Ibland har han diarre.
SARA

Katter kan hosta av flera skäl. Det låter på din beskrivning som att din katt hostat minst några veckor och att han sannolikt inte är så gammal.
Du har redan avmaskat honom – ibland kan migrerande inälvsparasiter på sin vandring genom lungorna orsaka hosta. Det bör du nu ha eliminerat.
Har katten varit utomlands/importerats bör vi ha särskilda parasiter i åtanke.
Inte sällan drabbas katter av virusinfektioner. Vissa av dessa infektioner är långlivade, och virusinfektioner kan sekundärinfekteras med bakterier. De sistnämnda behandlas med antibiotika.
Vidare utvecklar en del katter överkänslighet mot saker de inandas och får kronisk hosta av detta skäl. Det är ofta svårt att identifiera vad de inte tål. Katter kan reagera på cigarettrök, hårspray, damm från kattsand med mera. Jag har varit med om katter, som när vi bytt foder, faktiskt blivit bättre av sin hosta. Vid astma eller annan kronisk luftrörskatarr blir behandlingen ofta kortison. Det kan ges i form av tabletter eller med hjälp av en särskild inhalator.
För att få hjälp med diagnos samt behandling bör du boka tid hos din veterinär. Sannolikt kommer man att röntga din katts lungor och möjligen komplettera med ett blodprov. Ibland söver man katten för att titta ner i luftvägar och ta ett sköljprov från lungorna. Detta är dock inte alltid så lätt på katt.
Katter hostar sällan vid hjärtproblem, till skillnad från hund.
Beträffande ögat ska det också undersökas på nytt av veterinär tycker jag. Återigen är virusinfektioner vanliga och då hjälper inte antibiotikasalva primärt. Då katten kisar ännu efter tio dagar bör veterinär kontrollera att inget ytterligare tillstött.
När det gäller diarrén kan den lämpligen också diskuteras vid besöket.

Jag har en undran, det är så att jag ska vaccinera min skogis som är fyra år för rabies, vi ska resa utomlands med honom.Reagerar de mycket på vaccinet och hur yttrar det sig?
YVONNE

Katter kan liksom människor reagera vid vaccinering. Ofta kan man bli lite påverkad i allmäntillståndet något dygn efteråt. Vissa individer kan också få lite feber. Det brukar inte vara några ”farliga” reaktioner utan är tvärtom en indikation på att kroppens immunförsvar reagerar och att vaccinet har effekt. Mindre vanligt är överdrivna, eller allergiska reaktioner efter vaccination såsom svullnad i ansikte, klåda eller kräkningar och diarré. Riktigt sällsynt är tumörutveckling på platsen för injektionen. Eventuella biverkningar är svåra att förutse, och nyttan av en vaccination bör ha företräde framför att vi avstår vaccination. Däremot ska vi inte vaccinera i ”onödan”. Det vill säga, det finns ingen anledning att vaccinera en innekatt i Sverige mot rabies, men det är ett krav att vi gör det för att åka utomlands (med undantag av Norge).
Det är viktigt att tänka på att börja vaccinera i tid. Efter grundvaccinationen måste ett blodprov tas för att halten antikroppar i blodet ska mätas, och vara tillräckligt hög för att man ska få komma tillbaka in i landet igen. Vidare skall katten avmaskas inför återresan till Sverige. I samband med det fyller veterinären i kattens pass, att efter den undersökning som görs, intygas att katten inte har några tecken på en smittsam sjukdom. Jordbruksverket har all information för vad som gäller inför returresan tillbaka till Sverige. Det är dock lika viktigt att kontrollera med resemålets ambassad vad som gäller för inresan i det aktuella landet. Dessa uppgifter är färskvara, och bör kontrolleras i god tid så att man har alla intyg klara i tid inför avresa/hemresa.

VILKA BIEFFEKTER KAN KORTISON HA?

Jag tog för tre år sedan hand om en hankatt. När jag fick honom så hade han problem med magen och spydde mycket. Jag gick till veterinär och där fick han en kortisonspruta. Han kliar sig också. Sprutan hjälpte och nu får han kortisonspruta var tredje månad. Veterinären säger att katter tål kortison bra, men vad kan det bli för bieffekter av att få det så ofta som var tredje månad? Jag brukar vänta två veckor innan jag går till veterinär för man hoppas ju att det ska gå över av sig själv, men det gör det inte. Man får väl se positivt på det hela att kortisonet faktiskt hjälper för han äter ju sämre också när ”allergin” kommer. Han äter bara Hills ID från veterinären. När han mår dåligt och spyr får han kokt torsk, för det äter han då i alla fall.
Åsa

Kortison har en anti-inflammatorisk effekt. Det är sannolikt förklaringen till att din katt svarar på behandlingen för både sina mag-tarmproblem och klådan. Precis som du skriver anses katter ”tåla” kortison bättre. Det innebär i praktiken att vi ser färre biverkningar av kortisonbehandling på katt, jämfört med hund eller människa. Katten har sannolikt färre receptorer för kortison i sina vävnader, därför fordrar de oftare högre kortisondoser än hund för önskad behandlingseffekt.
Däggdjuren producerar kroppseget kortison i binjurarna. Det är livsviktigt för kroppens funktioner. Det finns sjukdomar som kan medföra sänkt respektive förhöjd kortisonproduktion. När vi tillför kortison genom tabletter eller injektioner påverkar vi binjurarnas kortisonproduktion. Det görs genom att de förhöjda kortisonhalterna i blodet signalerar till hjärnan att ”tillräcklig” mängd kortison finns i kroppen. Hjärnan kan nämligen inte skilja exogent tillfört kortison från det kroppsegna. Effekten blir att binjurarna för stunden sänker sin kortisonfrisättning.
Trots att katten tål kortison bättre än andra djurslag kan vi ändå se biverkningar vid behandling, exempelvis en försämrad sårläkning, ökad risk för infektioner samt en tunnare och mera skör hud. Pälsen kan bli glanslös. Vissa katter kan få beteendeförändringar i form av oro och aggressivitet. Efter långvarig behandling finns risk för att vissa individer utvecklar diabetes mellitus eller sockersjuka. Hur allvarliga eller tydliga symtom som ses beror på flera saker, till exempel dos, och behandlingstid men reaktionen är individuell. Många biverkningar upphör eller avtar när kortisonet sätts ut.
För att minska kortisonbehandlingens effekter försöker vi successivt sänka dosen. Efter inledande daglig behandling rekommenderas att ge kortison varannan dag. På det viset får binjurarna möjlighet att upprätthålla den kroppsegna kortisonproduktionen åtminstone varannan dag. Om möjligt försöker vi ge kortisontabletter framför injektioner. De har den fördelen att ser vi att katten får biverkningar så kan behandlingen avslutas eller dosen sänkas. Har en injektion givits går det ju inte att ångra sig. Som regel ges depotpreparat där substansen verkar en längre tid i kroppen innan dess effekter avklingar.
Ibland är det inte möjligt att ge tabletter till katt, och då får vi acceptera att injektioner ges. En kortare tids behandling ställer sällan till problem. I kroniska fall såsom hudsjukdom eller mag-tarminflammation är alternativet kanske att katten kliar sönder sig eller har diarré dagligen – en oacceptabel situation, både för djur och djurägare. Alltså väljer vi att behandla i alla fall men försöker ge så låg, effektiv dos som möjligt. Vi följer också upp regelbundet vid långvarig kortisonbehandling. Vi gör en klinisk undersökning samt analyserar utvalda blodprover samt urinprov.
Ett särskilt foder brukar vara del av behandlingen både vid hud-och magtarmproblem. Det kan vara lämpligt att se vad som ingått i de foder katten ätit när man provar sig fram, för att se viken diet som kan vara lämplig. Diskutera gärna lämpligt dietfoder med din veterinär.

Min fråga gäller min underbara katt Majsan som är ett och ett halvt år. Hon äter bara kokt fisk och Whiskas torrfoder. Har provat med massor av andra delikata maträtter som finns att köpa. Men se de duger inte till fröken. Hon har en kattkompis som är lika gammal och hon älskar också fisk. Men hon äter även annan mat. Vad gör jag för att få Majsan att äta annan mat. Jag läste i Kattliv att katter kan bli sjuka om de bara äter fisk. Kan det vara så?
Carina

Katter som äter uteslutande strömming eller tonfisk kan få en sjukdom som drabbar underhudsfettet, vilket då kraftigt inflammeras. Tillståndet är som regel mycket smärtsamt, och kan inte alltid behandlas framgångsrikt. Det är alltid bra att ge en varierad kost. Med tanke på att din katt också får ett torrfoder, vilket jag förutsätter är ett helfoder, tycks du ändå ge henne en varierad kost. Sannolikt behöver du därför inte vara orolig. Katter kan vara mycket restriktiva med vad de äter. Det kanske inte ens är nödvändigt att ändra utfodring helt och hållet, utan en komplettering av till exempel våt eller torrfoder kan räcka? Vill man av någon anledning ändra något i utfodringen är det bästa att byta foder successivt. Ibland går det lättare om man värmer våtfodret, eller om man häller på spadet från tonfisk i burk. Katter är utpräglade personligheter och i de flesta fall får man pröva sig fram. När det gäller mina egna katter tycker jag ofta att de äter bättre om de utfodras ”lite och ofta”- därmed inte sagt att det passar alla.

Min honkatt har håravfall vid framtassarna. Det verkar inte som om det kliar. Det började på den ena tassen längst fram vid klorna och efter några veckor började det på den andra tassen. Vad är det?
WERONICA

Det är alltid svårt att hitta generella orsaker till hudproblem. Det kan vara alltifrån parasiter som kliar eller skadar hårsäckarna, allergier, infektioner, immunologiska sjukdomar till någon typ av mekanisk skada. Det sistnämnda kan katten orsaka själv genom att slicka sig intensivt. Åkommor i huden kan vara tillfälliga men blir i vissa fall kroniska. Det finns också katter som kan bli stressade på grund av händelser i omgivningen, såsom andra katter i reviret, i hemmet, flytt till ny bostad eller på grund av att någon ny familjemedlem flyttar in/ut. Då kan katten slicka sig för att lugna ner sig genom de feromoner som utsöndras. Jag föreslår att du ber en veterinär undersöka din katt.

Varför har Kisse bajs kvar på analöppningen? Kisse är frisk och kry och bajsets konsistens verkar bra. Hon tvättar resten av kroppen men inte baken. Vad ska jag göra?

Ulla Hedlund

Katter är mycket renliga djur, så det låter inte riktigt normalt att Kisse är smutsig i baken. Jag föreslår att du ändå tittar lite extra när katten bajsat. Ibland kan det vara så att den sista delen av avföringen är lite lösare, och kanske det kan fastna? Är katten långhårig? Då är det lätt hänt att avföring fastnar. Det kan underlätta för katten om pälsen i baken klipps. På en äldre katt som är stel kan det vara svårt för att katten att komma åt att rengöra sig, detsamma gäller för en överviktig katt eller katt som har ont någonstans. Det bör alltså låta en veterinär kontrollera Kisse.

VARFÖR HALTAR JAVA ?
Jag är verkligen orolig för min katthane. han heter Java och är cirka två år gammal och väldigt pigg och social katt. Hade dock skabb ifrån början. Innan jag tog honom till en veterinär på Malmö djursjukhus haltade han på höger framtass. Jag har själv undersökt honom det vill säga vridit på leder undersökt klor och trampdynor. Java fick något (har ej namnet framför mig just nu) antiinflamatoriskt utskrivet, 5 mg skulle han ta på fem dagar. Han blev ej bättre. Det konstiga är att han kan i vissa perioder gå helt normalt och leka med tassen. Nästa dag hoppar han fram igen, och håller höger tass upp. Veterinären har inte röntgat utan bara gjort en yttre kontroll. Java sover mycket och är inte så rörlig som innan.

Mira Weller

Det är inte alltid lätt att avgöra varför en katt haltar. Orsaken kan sitta i skelettet, i en eller flera leder, i trampdynorna, runt klorna samt i muskler eller senor. Katter blir inte sällan halta på grund av bölder, vilka kan vara en följd av kattslagsmål och kattbett.
För att palpera (känna med fingrarna) igenom hela benet ges som regel lugnande eftersom katter ofta blir lite stressade vid veterinärbesök. Katten behöver vara riktigt avslappnad vid undersökningen. Ofta röntgas också benet.
Som inledande behandling ges ofta smärtstillande/antiinflammatoriska mediciner. Observera att man som kattägare ALDRIG får ge av sin egen smärtstillande medicin till katten, den dör av preparat som innehåller till exempel paracetamol.
Som vid alla utredningar gäller att kan diagnos inte fastställas vid första besöket så går man vidare med ytterligare undersökningar. I riktigt svåra fall finns numera möjlighet att använda magnetkamera och datortomografi.

En vän till mig hade en katt med njursvikt som fick anabola steroider. Jag har också en katt med njursvikt, och funderar på att göra samma sak med henne. Hur fungerar det och vad finns det för risker med det? Vart kan jag vända mig? Jag bor i Stockholm och är villig att lägga ner allt som krävs för henne, bara hon får må bra!

Caroline

Anabola steroider hjälper inte i sig mot njursvikt. Inte sällan ges dock anabola steroider till katter med kronisk njurvikt, som en injektion med några månaders mellanrum. Så vitt jag vet känner man inte till den exakta mekanismen för dess verkan på dessa patienter, men många katter mår till synes bättre enligt sina djurägare. Bland annat kan deras aptit tillfälligt öka. Jag känner inte till några studier beträffande biverkningar av dessa injektioner, preparatet är inte registrerat för katt.
För katter med kronisk njursvikt finns inget optimalt botemedel. Behandlingen består framför allt av särskilt foder avsett för njurpatienter. Om katterna mår dåligt kan de hjälpas för stunden med hjälp av dropp samt annan understödjande behandling. Om möjligt försöker vi förstås identifiera en orsak till njursvikten. Det är dock inte alltid möjligt.
De flesta djursjukhus och kliniker har tillgång till anabola steroider.

Min 5-åriga katt har börjat bete sig konstigt när han ska på kattlådan. Han morrar högt och nästan ryter när han går in där och ska uträtta sina ärenden? Varför låter han så? Kan katter få forstoppning och vad bör jag göra i så fall?

Weronica

Det går inte att ge dig ett säkert svar. Det som ligger närmast till hands att misstänka är symtom från urinvägarna. Det bör i alla fall uteslutas. Katter kan drabbas av urinstenar eller pluggar i urinröret vilket kan leda till urinstopp, ett snabbt livshotande tillstånd. De symtomen brukar dock vara kraftiga – tänk er bara at inte kunna kissa!
Stenar eller pluggar kan också irritera slemhinnan i urinblåsan, vilket kan leda till trängningar och blod i urinen. Vidare förekommer inflammationer i urinblåsan där varken stenar eller kristaller kan påvisas. Ibland misstänker vi stress som orsak till sådana sjukdomar.
Katter kan få förstoppning dels på grund av kost, dels på grund av andra sjukdomar/skador. Symtomen visar sig genom att katten sitter på lådan med trängningar utan större resultat. Det viktigaste frågan med dessa symtom är dock – har jag sett att katten kissat? Symtom på urinstopp och förstoppning kan lätt blandas ihop!
I ditt fall tror jag förstås inte att katten har urinstopp, däremot blir min rekommendation att boka tid hos veterinär med möjlighet att göra ultraljud bland annat på urinblåsan.

Jag undrar om det kan vara farligt för en katt att äta Ahlgrens bilar? Min katt älskar nämligen Ahlgrens bilar!

Linnea

Ja, vem älskar inte Ahlgren bilar? Skämt åsido, tror jag inte att Ahlgrens bilar kan vara skadligt för katten. Då förutsätter jag förstås att han får det som godis då och då. Som bekant är annars katter strikta köttätare, och överlever inte utan animaliskt protein. Det är olämpligt att katter äter en alltför ensidig kost bestående av till exempel enbart lever eller torsk. Sådan utfodring kan resultera i allvarlig sjukdom. En varierad kost är alltid att föredra och om en och annan godisbil slinker ner bör inte vara ett problem.

Jag har en underbar perserhona som är två år. Hon har alltid kräkts minst fyra gånger per månad, men nu har det accelererat och hon kräks nästan varje natt, ibland flera gånger per natt. Hon gör nästan alltid det på just natten, och mycket sällan på dagen. Hon har haft urinvägsinfektion en gång, men har inte det nu.
Jag kammar henne varje dag för att elimenera hårbollar, och ofta är det det som kommer upp, men långt ifrån alltid. Ofta, ofta är det gult slemmigt kräk som kommer. Hon är pigg och så, så hon verkar ju inte sjuk. Dock är hennes päls ”skivig”, ruggig liksom, vad jag än gör med den.
VAD är det för fel på min perserhona tror du, vill du komma med lite förslag på vad det kan vara? Vad finns att göra för henne så att hon slutar att kräkas så mycket?

Mollys matte Marie

Mitt råd är att du kontaktar veterinär omgående. Det ligger nära till hands att tänka på en mag-tarminflammation. Orsaken till dessa finner vi inte alltid, men ibland orsakas de av foderintolerans. Det bör också undersökas om lever eller bukspottkörtel är involverad. Katter kan kräkas på grund av en främmande kopp som stoppar till i tarmen, men det är mindre troligt då din katt kräkts så länge. Sannolikt kommer veterinären att ta ett blodprov och kanske också analysera ett avföringsprov. Det låter som att en undersökning i narkos med fiberendoskopi av magsäck och tarm kan vara aktuell. Innan detta görs rekommenderas kanske en ultraljudundersökning eller röntgen. De flesta magtarm-inflammationer behandlas med diet och medicin med gott resultat.

Enligt min uppfattning är det osannolikt att en frisk människa blir mera sjuk då man bor med katt. Det finns sjukdomar som smittar mellan katt och människa, och vice versa. De är dock inte så många. Exempel på zoonoser är rabies, ringorm, toxoplasma och salmonella. Ofta är dock parasiter och virus djurslagsspecifika och föredrar just ”sitt” djurslag. Men visst kan oturen vara framme, och det gäller framförallt smitta till individer med ett nedsatt immunförsvar.
En reell möjlighet är förstås att man är allergisk mot pälsdjur/katt – då ses sannolikt en ökad förekomst av symtom från luftvägar och klåda.
Katter är ensamlevande djur, vilket virus anpassat sig till. Många virus som katten drabbats av gör katten till en kronisk smittbärare, och elimineras därför aldrig. Däremot visar katten inte alltid symtom på sjukdom.
Kanske medför oftare sällskapet av ett husdjur att vi mår bättre?

 

Vi har en kattunge på 9 veckor som har överbett. Kan den få ett bra liv eller är avlivning enda utvägen? Carina Alm

Min katt var i slagsmål och blev b