Sällskapsdjur betyder så mycket för oss människor. För majoriteten är ett djur en familjemedlem, ett sällskap och en vän, som alltid är trofast och bereder sin ägare mycken glädje. Men djur har också ett egenvärde och är inte enbart till för oss människor.
Det innebär ett stort ansvar att skaffa sig ett djur – från början och hela tiden fram till den dag, när man genom dess sjukdom eller ålder måste skiljas åt.
Vi måste hålla av våra djur så mycket, att vi kan unna dem att få sluta sina dagar smärtfritt och med sin värdighet i behåll.
Vi måste inse, att dagar kan komma, när det inte mer finns en gnista av hopp om överlevnad och bättring.
Men lång och svår kan den vägen vara, innan Du når fram till ett avgörande om avlivning. I den situationen måste Du ha klart för Dig, vilket som är bäst för Ditt djur. Du måste se bort från Din egen egoism att få behålla Din vän ytterligare en liten tid. Är Du fäst vid Ditt djur, vill Du ju alltid dess bästa.

Och kan du inte själv bedöma, när tiden är kommen, måste Du lita till din veterinär.
Om du orkar med det, rekommenderar vi att Du själv är med vid avlivningen. Det händer nämligen ibland, att konstiga tankar annars kan uppträda efteråt.

Det är ingenting att skämmas för, om Du sörjer ett djur, som Du måste förlora.
Det är sedan många år både utrett och konstaterat av en av landets biskopar i samarbete med en kvinnlig veterinär, att sorgearbetet efter djur följer samma lagar, som efter en avliden människa.
Förlusten av ett djur kan således sätta igång samma intensiva känslor, som när någon anhörig eller vän gått bort.
Sorgearbetet är indelat i tre olika stadier. Först kommer en chock, som kan vara mellan några minuter och upp till flera dagar.
Sedan träder skuldkänslorna in, att Du kanske inte alltid varit så snäll och mild som Du borde. Detta drabbar undantagslöst alla, hur bra matte/husse man än varit.
Till slut – även om det dröjer – har på något sätt dessa intensiva känsloupplevelser blivit ett med Din personlighet. Till sist resulterar det i, att Du inte känner dig nerbruten utan berikad. I tid rör det sig nästan alltid om en sexmånadersperiod.

Många av dina medmänniskor har kanske svårt att förstå att djur kan vara värda tårar och oändlig saknad.
Att sörja ett djur behöver emellertid varken betyda tecken på hysteri eller mänskliga kontaktsvårigheter.
För många fler än du kanske tror, är till exempel ”bara en katt/hund” det enda man har att leva för.

Av lång erfarenhet från djurägare, vars djur dött eller vi måst avliva och till tröst för Dig som nu är i samma situation vet vi, att det ur sorg och saknad av ett älskat djur spirar ljusa minnen från lyckligare dagar – även om det tar sin tid.

När Du så småningom arbetat Dig igenom Din sorg och kanske skaffar Dig ett nytt djur, måste Du ha klart för Dig, att man aldrig kan ersätta ett förlorat djur med ett annat. Liksom vi människor har varje djur sin speciella personlighet och charm.

ANNASTINA KITSNIK
( i samarbete med Solstadens Smådjursklinik, Karlstad. Copyright 2002.)