

VÄr tÀvling Àr nu avslutad och vi tackar för alla hÀrliga historier som kommit in.
Vi sÀger stort GRATTIS till Christina i Hisings Backa som vann det hemliga Kattlivpaketet denna gÄng med sin berÀttelse om nÀr birmapojken Grizzly rymde hemifrÄn.
LÀs hennes historia hÀr nedanför.
NĂR GRIZZLY RYMDE HEMIFRĂ
N

Det hÀr Àr berÀttelsen om den dagen nÀr vÄr snart 5-Äriga birmapojke Grizzly rymde hemifrÄn. Han Àr innekatt men fÄr gÄ ut dÄ och dÄ under uppsikt.
VÄr son Jonatan som dÄ var 9 Är hade en kamrat som heter Lukas hemma hos sig. Lukas har inga husdjur och Àr inte sÄ van vid det dÀr att ytterdörren mÄste vara stÀngd om inte djuren ska försvinna ut genom den. AlltsÄ hade ytterdörren lÀmnats öppen och vips var katten borta.
Husse var ute i trÀdgÄrden och mÀrkte ingenting, sjÀlv arbetade jag och var alltsÄ inte hemma. Jag fick höra den förskrÀckliga nyheten nÀr husse hÀmtade mig efter jobbet.
Nu började ett fruktansvÀrt letande. Vi bor i ett kuperat omrÄde med backar och ett mindre skogsomrÄde. Jag sprang upp och ner i backarna och runt, runt i skogen och ropade och ropade och ropade. Grannarna mÄste ha trott att jag blivit fullstÀndigt knÀpp.
Jag gick Àven ner till stora vÀgen och promenerade lÀngs med den och letade, ifall han skulle ha blivit pÄkörd och liggande skadad eller i vÀrsta fall död.
Jonatan med kamrat i slÀptÄg sprang och ringde pÄ i en massa hus och frÄgade om nÄgon sett Grizzly, men inget spÄr. Katten var som bortblÄst.
Givetvis sprang Àven husse runt och letade, men utan resultat. Timmarna gick och det blev kvÀll och mörkt och det var meningslöst att leta mer den dagen.
Jag tillverkade en efterlysning med infogat foto pÄ Àlsklingen, skrev ut i datorn och gick ut och klistrade upp i omrÄdet dÀr vi bor. Sedan ringde jag mina förÀldrar som lovade att komma tidigt nÀsta dag nÀr det ljusnat för att hjÀlpa oss att leta.
Utmattad, trött och förtvivlad gick jag och lade mig vid 23-tiden för att försöka sova lite. NÀr jag legat en stund och funderat tyckte jag att det lÀt nÄgot konstigt. Jag vÀntade en stund, och sedan hördes det igen. Men vad var det som lÀt egentligen? Det lÀt som ett svagt krafsande. Jag satte mig upp och lyssnade spÀnt. Jo, det var nÄgot som krafsade. Jag gick in i Jonatans rum och lyssnade. Ljudet kom frÄn en av garderoberna i hans rum. Jag slet upp dörren, och vem satt dÀr?
JodÄ, Grizzly livs levande!
Han satt pÄ en hylla som Àr knappt 20 cm hög. DÀr hade han alltsÄ tillbringat ungefÀr 11-12 timmar. Mesta tiden hade han sÀker sovit, men nÀr han började fÄ trÄkigt hade han börjat göra konfetti av en pappkartong som lÄg pÄ hyllan. Det blev ganska mycket smulor och bitar av den kartongen.
Hur hade han dÄ hamnat dÀr? Jo, nÀr Jonatan och Lukas lekt i rummet hade dom öppnat garderoben för att plocka fram nÄgonting, och genast skulle naturligtvis Grizzly in dÀr och kolla.
Som alltid nÀr det öppnas dörrar, det kan ju finnas nÄgot spÀnnande dÀr inne.
Sedan hade pojkarna stÀngt garderobsdörren och glömt bort honom!
Trots att vi tillbringat sÄ mycket tid med att leta efter honom kom ingen av dom ihÄg att han var i garderoben.
Jag bar ner Grizzly till husse som gjorde stora ögon nÀr han fick syn pÄ honom. Sedan skickade jag ut husse för att plocka ned alla efterlysningar jag satt upp. DÀrefter fick jag ringa till mina förÀldrar för att berÀtta den goda nyheten.
Ăntligen kunde jag gĂ„ och lĂ€gga mig igen och sova gott efter en mycket strapatsrik och omtumlande upplevelse.
SĂ„ slutar berĂ€ttelsen om dagen dĂ„ Grizzly ârymdeâ.
BerÀttat av Grizzlys matte Christina